Annons
Nyheter

En hemsk och stilfull berättelse

Förortslivet leker inte precis med Peter och hans familj i Erik Helmersons nya roman.
Nyheter • Publicerad 15 april 2011

Den andra i ordningen. Peter har förvandlats till den onödige mannen, hans fru har vänt honom ryggen där hon står vid diskbänken och skramlar med det gula porslinet och hans dotter, Sofi, blir utsatt för sexuellt ofredande i badhuset. Och Peter kan inte göra något åt det. Eller kan han det?

Sofi trivs inte i skolan, har slutat prata med Peter och har nästan inga vänner kvar. Men hon är bra på att gjuta olja på den obefintliga familjelyckans svallvågor. Genom att masa sig ner för trappan – Peter jämför ljudet av hennes steg med någon som släpar en död kropp – kan hon på ett ögonblick starta en vapenvila mellan sina föräldrar. De grälar nämligen inte inför dottern. Men de är lika snabba att avblåsa lugnet igen så fort den döda kroppen släpats upp till övervåningen. Då återupptas de bittra kraftmätningarna om småsaker. Disken, en påslagen TV-apparat, dotterns klasskamraters eventuella sexliv och så vidare. I en tärande spiral på väg nedåt genom den trygga medelklasstillvarons välputsade vrår och prydliga kvarter. Och i fönstret på andra sidan gatan står grannen, Holmgren, och kikar fram bakom en gardin. Väldigt lite står rätt till i den till synes ordnade tillvaron.

Annons

Den onödige mannen är journalisten Erik Helmersons andra roman och huvudpersonen Peter, enligt egen utsago en blek och betydelselös figur, är också journalist. Han är dock inte mycket mer än en skugga av sitt forna jag. Den Peter som vann, nej, nästan vann, Stora Journalistpriset i början av karriären. Nu sitter han vid ett stökigt skrivbord och knackar ner nöjesnotiser för en tidning som han inte tycker om och med en snusande chef som ingen vågar sätta på plats.

En jobbresa till London ska ändra på allting. En viktig intervju och ett potentiellt steg åt rätt håll på karriärens stege. Ett steg tillbaka. Uppåt. Men Peter snubblar. Alla som varit lite, eller alldeles, för berusade vid fel tidpunkt kan känna igen sig där Peter ligger med ansiktet mot den engelska asfalten, ser sin taxi åka iväg och bestämmer sig för att det får räcka nu.

Aldrig mer, sluddrar han.

Exakt vad som aldrig mer ska hända är dock lite oklart. Frågan är om Peter vet det själv. Eller om författaren vet. Det som händer är i praktiken att Peter slutar vara försiktig, foglig och följsam. På arbetet, hemma i köket och på arenan där hans älskade Norrmalms IF ständigt får stryk. Kanske slutar han att vara rädd? Eller så blundar han bara för sin egen rädsla.

Efter en polisanmälan mot två huliganer på läktaren rasar mycket av tillvaron samman. Vännerna, vittnena och frun sviker honom medan huliganerna hotar hans familj. De enda som till slut står upp för det som är rätt, eller uppfattas som rätt, är Peter och hans dotter som till slut har hittat fram till varandra. Men vet de verkligen vad som är rätt? Den frågan får inget svar. Och historien får inget slut. I alla fall inget vanligt slut.

Erik Helmerson har skrivit en bok som väcker fler frågor än vad den ger svar. Och kanske är det meningen. Gränserna mellan rätt och fel måste hela tiden prövas på nytt. Ifrågasättas. Att utforska den gränsen genom Helmersons stilfulla berättande är en fröjd. Hur hemsk historien än är.

Björn Owen Johansson

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons