Duo i dubbeldebut

Unga förlaget Modernista ger tvivelsutan ut de allra vackraste böckerna nuförtiden. Enkel och avskalad design, sträv papperskvalitet, glittriga detaljer och vid åtminstone ett tillfälle, i en av Marguerite Duras böcker, har texten varit vit, tryck mot svart papper. Jag skulle tro att det är rätt väg att gå, i konkurrensen med alla audiobooks och pockettillverkare, att satsa på estetiskt tilltalande böcker, sådana man vill hålla i sin hand och äga, inte bara för innanmätet.

Modernista är kanske också bäst på att ge ut unga debutanter, ytterligare en framtidslinje alltså. Bland andra har man gett ut Viktor Johansson och Martina Lowden, som bägge vunnit den här tidningens debutantpris på senare år.

Idag kommer debutanterna i dubbel upplaga, Nova Gullberg Zetterstrand med kortromanen Cal och Sara Shamloo med den lika korta romanen Gloria. Bland annat för att böckerna till det yttre ser väldigt lika ut, och bland annat för att bägge har ett kort personnamn som titel vill man tro att det finns ett släktskap.

Båda böckerna behandlar dessutom en ung tjejs kanske inte alltför hälsosamma relation till en man och gör det i formen av korta splittrade prosasjok.

I Nova Gullberg Zetterstrands Cal står den unga servitrisen Jenny och hennes äldre, gifta och välbärgade älskare Cal i centrum. I grunden är det olika maktförhållanden som gestaltas. Kön och klass, och därför blir kanske av nödvändighet porträtten av de två älskande förenklade; de är symboler mer än människor. Vid ett tillfälle säger Jenny till Cal: ”Så länge du finns tror jag inte att vårt land vill mig väl. Din existens ger mig lust att förstöra strukturen med små verktyg. Jag vill att du går i bitar. Jag vill att vi sedan hittar den rätta formen”.

Skiktningen är total. Huset har en undervåning och en övervåning, det finns två sorters parker – en där man springer fri och en där man jagas. Övergreppet mer än antyds och en förkroppsligad Högsta domstol återkommer gång efter annan för att förtydliga att hon, Jenny, inte kan skilja på verklighet och fantasi.

Men Gullberg Zetterstrand stannar inte vid den förenklade dikotomin, överallt finns sprickor, revor, veck, håligheter och tunna hinnor som komplicerar bilden, platser för möten kan man tänka, även om Jenny och Cal tycks ha långt till ett sådant. Det är en klart intressant och väl genomförd politisk idéroman Nova Gullberg Zetterstrand skrivit.

Sara Shamloos Gloria rör sig istället för i symbolernas värld i det rent fysiska. Hennes roman är, fastän årstidernas växlingar markerar tidens gång, mindre en kronologi än ett tillstånd. Hennes jagberättare är en ung tjej som blivit besatt av sin idol, en av medlemmarna i ett pojkband eller rockband.

Det är ett plågsamt nattsvart mörker kan jag lova, en delirisk spiral ned i ett djup utan konturer och fästen, en idoldyrkan som går vida förbi det hälsosamma. Hon står med ett kärleksbrev tryckt mot bröstet och väntar utanför idolens hotell, hon som många andra skrikande unga flickor – den här idoldyrkan är trots allt, till en gräns, en nyttig erfarenhet som delas av många, ett led i ett vuxenblivande. Men för Shamloos huvudperson har gränsen för det normala redan passerats, hennes unga flicka är sjuk i anorexi och sannolikt också svårt deprimerad. Man kan känna det som läsare, Shamloo lyckas förmedla ett fysiskt illamående.

Det är skickligt gjort av Sara Shamloo, som osvikligt står vid sin huvudperson, lojalt ser och förmedlar det denna känner och upplever.

Ställer man sig lite vid sidan om ser man en sjukdom och en desillusionerad mörk fantasivärld, men i beskrivningen är det en ren upplevelse, en verklighet.

Sabina Ögr en