Annons
Nyheter

Drottning Aguilera abdikerar

Christina Aguilera avslutar Bionic med orden "Let us not forget who owns the throne", varpå hennes två och ett halvt år gamle son Max ger henne det svar hon helst av allt vill höra: "you do mommy".
Nyheter • Publicerad 8 juni 2010
Foto: Matt Sayles
Foto: Matt Sayles

Det lär bli svårt att få någon som kan knyta sina egna skor att hålla med.

Bionic är Christina Aguileras försök att ta tillbaka den popkrona som vandrat mellan Lady Gaga, Beyoncé och Rihanna sedan Britney bröt ihop och Aguilera själv bildade familj. Hon återvänder till ett förändrat topplisterike. Sedan Aguileras senaste riktigt stora framgång, den storslagna peppballaden Beautiful, har vocoders och eurotrashiga produktioner tagit över allt mer. Det är verkligen inte de stora sångdivornas tid, och det är Christina Aguilera väl medveten om. Tyvärr. För hade hon bara hållit fast vid retrosoulen på sitt förra album Back to basics hade hon i alla fall haft en chans på den där kronan.

Annons

Som gospelwailande kraftpaket spelar hon fortfarande i en egen division och med en hit i klass med Beyoncés Single ladies hade comebacken gjorts från hennes hemmaplan.

Istället har hon och hennes producenter fegat ur rejält.

Förstasingeln Not myself tonight är direkt usel, med låtsashårda Gaga-synthar och en refräng som inte kommer till liv hur hårt Aguilera än trycker på med sin röstdefibrillator.

Uppföljaren Woohoo är ett försök att göra en kvinnlig version av Günthers Ding Dong Song från någon slags Sex and the City-feministisk vinkel. Det är inte särskilt kul, inte sexigt någonstans och inte ens lite provocerande även om Aguilera försöker chockera genom att sjunga att hennes kön smakar tårta en liknelse som hon för övrigt tar vidare på ett marginellt bättre sätt i Sex for breakfast.

Bionic är ett mischmasch av allt som skulle kunna tänkas funka på radio för dagen.

Här finns En Katy Perry-låt (I hate boys), ytterligare ett par Gaga-flirtar (Prima Donna, Vanity), lite spanskspråkigt och några ballader.

I Glam försöker Aguilera göra en Vogue för modebloggargenerationen, men den låter som att inget har hänt på catwalken sedan 1990.

Hur en så stark artist som Aguilera kan ge ett så ängsligt intryck är ett mysterium.

Joel Sjöö

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons