Dialog som skapar luckor
Ärligt talat ger flera av novellerna i Göran Strömqvists (f. 1927) bok I trappan ett tanigt intryck. Oftast beror det på att han nöjer sig med att återge dialoger, vilket skapar luckor i gestaltningen.
Texternas kvalitet ökar ju mer mångordig han blir, vilket kanske låter konstigt. Bra noveller brukar ju oftast vara sparsmakade. Skälet till att Göran Strömqvist hävdar sig bäst via lössläppt pratighet är att den sortens fyllighet svarar mot de former stoffet kräver.
Tonvikten ligger på impressionistisk minnesteckning, reflektioner över människors möten. I fokus hamnar gärna betydelsebärande konflikter, särskilt tillspetsade ögonblick.
Författaren har mycket att berätta, särskilt från kulisserna i skolans mångfacetterande värld. Där har han mycket riktigt varit yrkesverksam, på hög nivå dessutom. Eftersom det är miljöer som på ont och gott sätter sin prägel på alla, bör de initierade rapporter som förekommer i texterna ha ett visst allmänintresse.
Peter Grönborg