Denne klurige Gunnar D Hansson!
Tonen i en handbok i litteraturhistoria är med nödvändighet stram. En atmosfär av vederhäftig saklighet regerar, vilket manar läsaren att ställa sig i givakt inför givna fakta.
Böcker av det slaget kan vara användbara, exempelvis om behovet av ett årtal eller liknande infinner sig, men det är inte särskilt lustbetonat att läsa dem. Då är det oftast mer stimulerande att kasta sig ut i det fria och intellektuellt rörliga klimat som råder i essäsamlingar. I denna genre speglas istället litteraturhistorien genom ett temperament.
Till de klurigaste och mest vakna essäisterna hör poeten och litteraturvetaren Gunnar D Hansson (f. 1945), vilket han visar i Lyckans berså. I denna rika och ämnesdigra bok går han så nära några vitala texter, att det verkar som om författarna till dem stått honom mycket nära.
Detta stämmer också i flera fall, exempelvis när det gäller Erik Beckman, som stod fadder åt hans tidiga lyriska projekt, eller Lars Ahlin, som han doktorerade på med avhandlingen Nådens oordning (1988). Men den vänskapliga förtrogenheten omfattar inte enbart svensk 1900-talslitteratur, även om det brinner till lite extra när Harry Martinson eller 40-talismen förs på tal. Gunnar D Hansson rör sig minst lika hemtamt i Thomas Thorilds, Esaias Tegners och Erik Axel Karlfeldts epoker.
Därtill kommer den internationella orienteringen, med läsvärda essäer om särskilt ungersk litteratur. Moderna prosaister som Péter Nádas och Péter Esterházy blir kunnigt belysta. Från den brittiska litteraturen lyfts författare som Seamus Heaney och Ted Hughes fram i ljuset. I texten nämns också mer udda, närmast excentriska skriftställare, vilka omfattas med generös sympati.
I senare delen av Lyckans berså dominerar texter som baseras på det faktum att författaren är född i Smögen. Möjligen borde dessa lyfts ut, för de är i huvudsak av lokalhistoriskt intresse.
Samtidigt fängslar de i kraft av sin stil: ett väderbitet och tillknäppt framställningssätt, ofta med en antydd, men icke desto mindre gnistrande, humoristisk knorr.
Gunnar D Hansson är professor på författarutbildningen, på kursen litterär gestaltning, vid Göteborgs universitet. Essäsamlingen ingår i institutionens skriftserie men ges ut av den ideella föreningen Autor, där för övrigt författaren själv är styrelseledamot.
Hans förra essäsamling, Ärans hospital, publicerades för drygt ett decennium sedan. Säkert kan den låga utgivningstakten bidra till att förklara texternas patina, deras kvalitet och självklara auktoritet.
Peter Grönborg
