Annons
Nyheter

Brevväxling i en ung sovjetstat

Bok: BREVVÄXLING FRÅN HÖRN TILL HÖRN
Författare: Michail Gersjenzon och Vjatjeslav Ivanov
Översättning: Lars Erik Blom­qvist och Lars Kleberg
Förlag: Ersatz
Nyheter • Publicerad 25 augusti 2008

Inte ens några kommentarer om väder och vind eller några allmänna formuleringar om den omgivande verkligheten, i stället svingar sig brevskrivaren direkt ut i metafysiken och konstaterar med sina inledande ord att adressaten kommit att ”hysa tvivel på människans odödlighet och hennes personliga Gud”. Med en sådan början är det inte underligt om läsare frestats att uppfatta verket inte som en autentisk brevväxling utan snarare som en genomkomponerad filosofisk brevroman.

Men väderleksförhållandena eller brevskrivarens omedelbart omgivande verklighet fanns det ingen anledning att nämna, dessa saker kunde rimligen förutsättas vara välbekanta för adressaten. De i brevväxlingen inblandade befann sig nämligen på en och samma plats, till och med i ett och samma rum, i var sitt hörn. Från hörn till hörn är med andra ord inte en omskrivning av två diametralt motsatta andliga positioner, det är att uppfatta så bokstavligt som det tänkas kan.

Annons

Hur hade de då hamnat i sina hörn som kunde förses med de etiketter som Vjatjeslav Ivanov (1866–1949) använder sig i det elfte brevet, där han också låter antyda att det är just etiketter: ”jag med min mysticism, Ni med er anarkistiska utopism och kulturnihilism”? Svaret är kanske att även om den ryska revolutionens hus efterhand inte hade så många boningar fanns det till en början hyresgäster som kände sig hemma i det utifrån vitt skilda bevekelsegrunder. Åtskilliga konstnärer och intellektuella tycks ha haft en märklig förmåga att identifiera eller åtminstone förena den unga sovjetstaten med sina egna estetiska läror eller program.

Om revolutionen kunde få vara en futuristisk dikt kunde det lika väl gå att hitta drag av det dionysiska i de kollektiva handlingarna, sådant som den symbolistiske poeten och antikforskaren Ivanov under en kort period av entusiasm tyckte sig finna i de av bolsjevikerna regisserade massrörelserna. Med sådana teorier kan man måhända inte undgå att bli besviken (Ivanov emigrerade 1924 till Italien och konverterade till katolicismen), men hur det var med besvikelsen sommaren 1920 är mindre tydligt: det var då han under sex veckor kom att dela rum med kritikern Michail Gersjenzon (1869–1925) på en statlig institution i Moskva där förtjänta kulturarbetare kunde vila upp sig.

Att de var tidigare bekanta med varandra och att de frågor de behandlar i brevväxlingen förmodligen redan hade varit föremål för diskussioner innan de börjar skriva (båda herrarna beskrivs som ytterst talföra i andra sammanhang och av allt att döma kom de helt enkelt överens om att skriva brev i stället för att prata, så att de skulle få något arbete uträttat) sätter sina spår i det skrivna. Mycket tar de för givet, Ivanov med sina nebulösa abstraktioner och Gersjenzon med sina tvära kast och ständiga utfall mot kulturens fängelse.

För att betona det dialogiska har översättarna valt att fördela breven mellan sig: Lars Erik Blomqvist har tagit sig an Ivanovs del och Lars Kleberg ger röst åt Gersjenzon. Resultatet presenteras i förlagsserien Udda pärlor – och en lämpligare beteckning är det svårt att tänka sig.

Lars-Inge Nilsson

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons