Annons
Nyheter

Bländande prosa av Claudel

Det är inte mycket mer än skalet kvar av den gamle mannen på båten.
Nyheter • Publicerad 28 mars 2011
Philippe Claudel
Philippe ClaudelFoto: Scanpix

Monsieur Linh har drabbats av ett krig som tagit ifrån honom landet och människorna han älskade, allt som gav honom sammanhang och innehåll. Bara den nyfödda flickan finns kvar, barnbarnet i hans famn. Nu lever han för hoppet att få se henne växa som en lotusblomma.

Philippe Claudels berättelse är, också den, avskalad och urgröpt och så enkel att det tar ett tag innan den utvecklar en tydlig personlighet. Den gamle mannen framlever sina dagar på en flyktingförläggning i en stor stad i ett främmande land. Ibland klär han på sig alla sina kläder och går ut på promenad. En dag kommer han i kontakt med en annan man som också tyngs av förluster och värkande minnen. På sina olika språk börjar de berätta saker för varandra.

Annons

Monsieur Linh och den lilla flickan bär Philippe Claudels särskilda signum, en kombination av stillsam värdighet och febril ångest. Många av hans tidigare romanfigurer har varit en sorts landsflyktiga i anden, solitärer i ogästvänliga landskap, men med Monsieur Linh tar författaren ytterligare ett steg ut i det okända och manar fram en värld där allting är nytt och ingenting betyder något.

Den sortens naiva minimalism som Claudel tillämpar trampar alltid farligt nära klyschorna, och jag känner viss skepsis inför de lyriska beskrivningarna av Monsieur Linhs doftande hemland. När det ”ursprungliga” livet i en by i Sydostasien ställs mot den tillkrånglade, anonyma tillvaron i västerlandet blir kontrasterna överdrivet starka. Å andra sidan kanske det poetiska överskottet kan ursäktas i en bok som är närmare släkt med saga och allegori än med kärv realism.

Monsieur Linh och den lilla flickan utgör tillsammans med Grå själar och Brodecks rapport en löst sammanfogad romansvit där Philippe Claudel på sitt mycket personliga sätt kommenterar 1900-talets motbjudande historia. Hela tiden har det handlat om det ”lilla” människoödet i krigets stora skugga, och det känns helt följdriktigt att den sista bilden blir den av en ensam flykting i storstadens hotfulla labyrint. Den gamle mannens utsatthet är den djupast tänkbara, och den gestaltas på en prosa som bländar med sin koncentration och sin obarmhärtiga direkthet.

Maria Store

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons