Änglahångel med spretig helhet

recension. Det är dags för gruppen Play Teaterkonsts premiär på Änglahångel – en enskild ängels kamp för det goda och mot den utbredda kommersialismen, mot att allt inklusive religion kan utnyttjas av marknaden för att generera vinst. En stor och omfattande uppgift.

Samuel Ek, gruppens dramatiker, har tagit sig an denna uppgift med glatt mod. Hans manus är pepprat med roliga idéer, drabbande repliker och slående referenser till samhället i allmänhet och till Bibeln i synnerhet. Det är begåvat och väcker både intresse och skratt. Det är emellertid styckevis väl mäktigt och ohämmat moraliserande, vilket är dess svaghet.

I inledningen ser vi en pietà-bild. Den vita ängeln sitter på knä och stöder den kostymklädde Arvid, som lättad reser sig när han fått syndernas förlåtelse. Han betalar och bestämmer ett nytt möte. Detta är en av de inkomstkällor Ängeln och hans Kajsa har. En annan är stöld från de rika. Deras dröm är att flyga till Australien, det förlorade paradiset, en dröm som Ängeln slänger ut till Kajsa som livlina mitt i bedrövelsen. Kajsa övertalar Ängeln att delta vid den berömde magnaten Bertils begravning, en bra extrainkomst. Han gör det motvilligt men väl där fylls han av sitt budskap och med några få ord löser han, sig själv ovetande, maktkampen inom företag. En utomordentligt fin och talande scen.

När en maktkamp är löst är Cecilia vinnaren, konkurrenterna Blå och Röd förlorarna och opportunisten Arvid får sin chans. Ängeln blir verktyget och Cecilia visionären bygger upp Angelland corporated, det blir succé. Folk vallfärdar dit för att uppleva glädje, skuldfrihet, Jesu korsfästelse och änglaparader och goda chilioblater. Blå och Röd tar till Bibeln för att hitta tillbaka till sina kostymklädda egon. Det blir en festlig och mångtydig show fyllt med spelglädje, bra musik med härlig änglakör och Elvissång och därtill lite terrorism.

Som sagt både änglakör och Elivssång men inte minst ett härligt energiskt och vitalt band som är en verklig tillgång i denna föreställning.

Regissören Johanna Larsson, scenografen Linda Wallgren och kostymör Maria de Frumerie lyckas få det till en något spretig helhet. Spelet är vitalt med Andreas Salomonsson som den troskyldigt leende ängeln tills vreden griper honom och Hanne Ekström den sökande och längtande Kajsa. AnnaRuna Kax gestaltar Cecilia, den manipulativa entreprenören, och de två slipsklädda Röd och Blå, spelas av Johanna Zandén och Karin de Frumerie.

Det finns mycket positivt att säga om Änglahångel som helhet. Min invändning är att det är lite för mycket av allt det gör att man längtar efter slutet innan det kommer. Det positiva är dock det jag tar med mig hem – ung intressant teater inför en ung publik, det lovar gott.

Vibeke Carlander