All skit vi stoppar i oss...

I begynnelsen var ordet. Resten är tillsatser. Insikten drabbar mig medan jag leker uppdrag granskning i mitt eget kök. Med Mats-Eric Nilssons nya bok Äkta vara i handen gör jag gerillaraider in i kylen, frysen och skafferiet. Med närmast religiös nit vänder jag på varenda förpackning jag ser. Plirande försöker jag läsa det finstilta samtidigt som jag försöker hålla tillbaka en allt mer tilltagande frustration. Det är inte lätt. Vad betyder E 621? Vad är egentligen raps- och majsproteinhydrolysat och maltodextrin? Är det farligt?

Dekonstruktionen av begrepp som tömts på sitt egentliga innehåll är närmast omöjlig utan genuina kunskaper i kemi, något som åtminstone inte jag besitter. Men en sak står klar tämligen snart. Nästan ingenting av de processade livsmedel jag har köpt det senaste håller måttet.

Visst har jag hela tiden haft en känsla av att allt inte är som det ska, men att det skulle vara så här mycket skit i det jag och min familj stoppar i oss; det trodde jag aldrig.

Fiskbullar i hummersås från Abba. Vilken dynga. Förutom raps- och majsproteinhydroly? raps- och majspro?hmmm? innehåller burken ytterligare tjugotalet konstlade ingredienser. Hummersås och hummersås förresten. Endast 0,8 % av såsens innehåll består av hummer.

Till höger står en flaska balsamvinäger. Vilken bluff. Förutom färgämnet E 150d, som förövrigt är detsamma som man använder när man färgar Coca Cola, innehåller den vanlig vinäger och druvmust. Flaskan får det hela att se exklusivt ut, innehållet består av billigt skräp.

Jag går till frysen. Glass. Jag slår upp rubriken i Mats-Eric Nilssons bok och kan bland annat läsa att Margaret Thatcher har haft sitt finger även i min glassbytta. Som ung kemist jobbade hon med att finna metoder att pumpa in luft i glassen för att göra tillverkningen mer lönsam. Hon måtte ha lyckats. Paketet är nästan fullt, men väger nästan ingenting.

Thatcher gjorde förövrigt sedan en karriär som konservativ premiärminister, en karriär som kröntes med segern över fackföreningsrörelsen och nedmonteringen av välfärden.

När hon pensionerades fick hon ett nytt jobb. Denna gång som lobbyist för tobaksindustrin med uppgift att få tredje världen att köpa mer cigaretter?

Nåja. Margaret Thatcher må vara skyldig till mycket ont, men åtminstone inte till den usla pinnglassen. Magnum Classic består i stor sett av koncentrerad skummjölk, vegetabiliskt fett, glukos-fruktossirap, vasslepulver, helmjölkspulver, mono- och diglycerider av fettsyror, polyglycerolpolyricinolea, sojalecitin, fruktkärnmjöl, karregenan, aromämne och karotener.

I Coops familjeglass med melonsmak finns inte mindre än fem emulgeringsmedel och två färgämnen. Till det kommer ett aromämne som skall imitera själva melonsmaken. Någon mer än jag som kommer att avstå i sommar?

Mats-Eric Nilsson klär systematisk av matindustrin in på bara kroppen. Hans förra bok, Den hemlige kocken, fick stort genomslag. Den väckte en slumrande konsumentrörelse och fick faktiskt matindustrin på defensiven. Den nya boken är till skillnad från den förra inte inriktad på att vara DET STORA AVSLÖJANDET, utan är mer lågmäld. Den består av en uppslagsdel där Nilsson går igenom vara för vara och samtidigt tipsar om olika alternativ. I boken finns också förklaringar om vad de vanligaste tillsatserna är för något, vad som döljer sig bakom texten på förpackningarna och mycket mer. Den avslutas med en förteckning av användbara webbadresser.

Det här kanske inte är en kioskvältare i fackboksklassen, utan mer en av de bättre och viktigaste konsumentguiderna som gjorts på år och dag, tänker jag samtidigt som jag sätter ner räksalladen med tretton olika tillsatser till hunden. Trött. Förbannad. Äcklad. Motiverad.

Mikael R Karlsson