Nätsurfande en sinnessjukdom?
Föräldrarna hade gett honom 50 000 yuan (lite mer i kronor) för att driva en affär. Istället köpte han virtuella vapen och utrustning. Därefter la han råttgift i föräldrarnas lunch. Hu dömdes till döden men familjen överklagade det med att Hu varit sinnesjuk av nätberoende.
Tvångsmässigt surfande är nu på väg att förklaras som en sinnessjukdom i Kina. Ett sjukhus i Peking satte i veckan upp en definition på diagnosen som, efter godkännande av hälsoministeriet, ska spridas till sjukhus runtom i landet. Enligt den är man kvalificerat nätgalen om man surfar mer än 6,13 timmar per dag. Online-spel är den vanligaste böjelsen, och då i synnerhet spelet World of Warcraft, där utövarna ibland har svårt att skilja mellan den verkliga och virtuella världen. Enligt Tao är nätpundarna till 95 procent unga tonårspojkar som saknar uppmärksamhet och kärlek från sina pappor.
Kinesiska medier rapporterar regelbundet från militärläger dit desperata föräldrar skickat sina spelberoende tonåringar i hopp om att det ska bli morska karlar av dem.
Det är inte bara i Kina som nätberoende klassas som psykfall.
En ledare i tidskriften American Journal of Psychiatry från i mars rekommenderade att överdrivet nätanvändade ska klassas som en mentalsjukdom. I Sverige lobbar psyokologen Owe Sandberg för att datorspelsberoende ska skrivas in i socialstjänstlagen. Han hävdar att 30 000 till 40 000 ungdomar i Sverige spelar mer än 40 timmar per vecka. Sandberg säger att spelberoende inte deltar i familjeaktiviteter, tappar kompisarna och många är undernärda, kutryggiga eller överviktiga.
Moralpaniken följer mönstret från tidigare svenska kampanjer mot hårdrock och rollspel – samtliga fenomen som fått skulden för att tonåringar är slöa och otrevliga.
Men i Sverige stoppar för det mesta yttrandefriheten förbudsivrarna. Inte i Kina. I fjol bannlystes skräckfilmer och magasin från handeln.
Det är även förbjudet att visa våld och porr på internet. Efterlevnaden är, milt uttryckt, ofullständig. Kinesiska dvd-butiker är fulla av piratkopierade skräckfilmer och internet är, med vissa politiskt känsliga undantag, internet.
I januari bestämdes att kinesiska tv-kanaler bara får visa ”moraliskt inspirerande tv-serier” under bästa sändningstid. Problemet är att dessa är plågsamt tråkiga. Ofta handlar de om en kvinna som heter något i stil med Lilla Snusförnuft som är så redig och fin, trots att hon är fattig. Det är inget under att tonåringarna hellre slaktar orcher på nätet.
Det finns ingen statistik hur många som lider av mentalsjukdomen nätberoende. Problemet verkar dock hanterbart. Sjukhusdirektören Tao Ren hävdar visserligen att tio procent av nätkineserna har drabbats av symptomen. Men Kina har 253 miljoner webbanvändare medan syndabocken World of Warcraft bara har elva miljoner utövare i hela världen. Vad som slår en svensk är snarare hur skötsamma kinesiska ungdomar är, de varken super eller slåss på stan. Istället sitter de fredligt hemma framför datorn.
