Varning för zombieföretag i minusräntans spår

Allt är inte Riksbankens fel, enligt Robert Bergqvist. Ränteläget har under en lång period pressats nedåt av strukturella krafter, som svag produktivitetsutveckling, globalisering och en åldrande befolkning.

– Men det är viktigt att centralbankerna inte eldar på den här räntenedgången med stödköp och minusräntor, säger SEB:s chefsekonom.

Och detta är precis vad Riksbanken har gjort, enligt Bergqvist:

– Riksbanken är extrem och har tagit det här längre än de flesta centralbanker.

Den förda penningpolitiken har tvingat marknaden att jaga avkastning med hjälp av allt mer illikvida tillgångar, vilket kan ha skapat bubblor och stora risker i systemet, enligt Bergqvist. Politiken har även lett till fler och större så kallade zombieföretag, det vill säga ohållbara affärsidéer som i ett högre ränteläge aldrig hade gått att finansiera, uppger Bergqvist med hänvisning till rapporter från centralbankernas samarbetsorganisation BIS.

– Det är en finansiell risk. Om många zombieföretag går i konkurs skapar det kreditförluster med potential att skapa generella problem för det finansiella systemet, säger han.

Samtidigt har kronan tagit stryk. Det stärker i och för sig svenska exportföretags konkurrenskraft, vilket bidrar till tillväxt och sysselsättning i Sverige. Men det slår mot importföretagen, mot svensk köpkraft och gör svenska tillgångar onödigt billiga för utländska spekulanter, enligt Bergqvist. Han varnar även för dopning av svensk industri, vilket långsiktigt minskar omställningstrycket och produktivitetstillväxten.

– När kronan stärks kan det bli ett bryskt uppvaknande, säger han.

Fast det kanske allvarligaste problemet är effekterna på pensionssystemet, som kan behöva dra in mer pengar, enligt Bergqvist.

– Dels blir det svårare att få bra avkastning på tillgångarna som redan finns i pensionssystemet. Det andra är att pensionsskulderna i systemet växer när räntorna går ner, säger han.

Peder Beck-Friis, vars arbetsgivare förvaltar tillgångar för 1 880 miljarder dollar, tycker det är svårt att exakt beskriva konsekvenserna av den extrema penningpolitiken.

– Det är svårt att säga något om effekterna då man inte vet vad som hade hänt om Riksbanken inte hade sänkt räntan till minus, säger kapitalförvaltaren.

Men Pimcos syn på politiken är generellt negativ, bland annat då det slår mot bank- och pensionssystemet. Han ser även en uppenbar risk för att hushåll och företag ser minusräntan som en krissignal. En del hushåll har dessutom nominella sparmål, det vill säga, de siktar på att ha ett visst belopp tillgängligt när de går i pension.

– Om räntan är negativ måste du spara mer i dag för att nå ett nominellt sparmål än om räntan är positiv, säger han.

Han håller med om att kronans fall har gjort svensk exportindustri mer konkurrenskraftig och samtidigt lett till att den importerade inflationen ökat.

– Men produktivitetstillväxten i Sverige har varit och är fortfarande otroligt låg, säger han.

– Under åren 2017 och 2018 var produktivitetsökningen i Sverige bland Europas lägsta. Det är klart att långsiktigt är det oroande.

Kritiken från bankvärlden är ovidkommande, enligt Ola Pettersson.

– Vad de säger väger ur vårt perspektiv väldigt lätt. De har en annan agenda, som inte handlar om vad som är bra för sysselsättningen och vad som är bra för Sverige, utan om vad som är bra för deras resultat, säger LO:s chefsekonom.

TT: Men är det inte ett problem med ökade inkomstklyftor?

– Ja, det är klart. Men man ska nog ställa det mot konsekvenserna om Riksbanken inte hade stimulerat så här mycket. Då tror jag ändå att man kan argumentera för att det hade varit mycket värre, säger Pettersson.

Han resonerar likartat vad gäller risken för att minusräntan har byggt upp bubblor på fastighetsmarknaden och börsen.

– Att söka en sämre ekonomisk utveckling för att undvika bubblor är ett för högt pris att betala. Jag ser inte att penningpolitiken haft någon annan väg att gå egentligen, säger Pettersson.

Ansvaret för att hantera negativa effekter av penningpolitiken vilar i stället tungt på finanspolitiken, enligt ekonomen.

– Penningpolitiken hade behövt mycket mer draghjälp av finanspolitiken. Särskilt i de länder som har det finanspolitiska utrymmet, som Sverige och Tyskland, säger han.

– Regeringen har förhållit sig till ett finanspolitiskt ramverk som jag uppfattar som inadekvat i det här läget. Det finns väldigt stora behov och bra sätt att använda statens väldigt starka offentliga finanser, tillägger han.

Lars E O Svensson beskriver minusräntan som nödvändig efter tidigare felsteg med räntehöjningar och beskriver den som avgörande för att trycka ned arbetslösheten och därmed få upp svenska löner.

– Att arbetslösheten hålls nere har mycket stora positiva välfärds- och inkomstfördelningseffekter, säger professorn.

De kraftiga prislyften på aktier och fastigheter har ökat inkomstklyftorna. Men detta har även gynnat vanliga hushåll, vars sparande och bostäder ökat i värde, enligt Svensson.

– Sammantaget är fördelningseffekterna av penningpolitiken av allt att döma positiva, säger han.

Syftet med en låg ränta är i första hand att stimulera till inhemska pris- och löneökningar, enligt den tidigare vice riksbankschefen.

– Att lönerna ändå inte ökat mer är delvis ett mysterium. Men det kan Riksbanken eller penningpolitiken inte lastas för, säger han.