Annons

Spännande spår i tand från utdöd noshörning

En 1,7 miljoner år gammal tand från en utdöd art av noshörningar ger forskarna en skymt av djurets arvsmassa.
Vetenskap • Publicerad 12 september 2019
Kindtand från en noshörning av släktet Stephanorhinus, som levde för 1,7 miljoner år sedan.
Kindtand från en noshörning av släktet Stephanorhinus, som levde för 1,7 miljoner år sedan.Foto: Statens Naturhistoriske Museum/TT

Att få fram arvsmassa från utdöda djur är en het dröm för många forskare. Men arvsmassans dna-molekyler är ömtåliga och bryts ned efter ett par hundratusen år. En annan möjlighet är då att söka efter protein, som ger ett slags spegelbild av arvsmassan. Hittills har det visat sig möjligt att hitta protein i vävnad som är drygt en miljon år gammal.

Men nu har en internationell forskargrupp – med svenska deltagare – gått ännu längre och lyckats analysera protein i emaljen från en 1,7 miljoner år gammal noshörningstand. Metoden banar väg för nya genombrott när det gäller att studera släktskap mellan levande och utdöda djur och evolutionens gång långt tillbaka i tiden.

Annons

–  Det är ett väldigt lovande område, och det här är naturligtvis inte gränsen när det gäller hur gammal emalj som går att analysera. Det är ju kroppens hårdaste vävnad, som mycket stabilt bevaras under lång tid, säger Lars Werdelin, professor i paleobiologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Han är själv inte delaktig i den nya studien, som publiceras i Nature, men är kollega till några av de inblandade forskarna.

Bekräftade tidigare undersökning

Tanden som forskarna studerade har hittats vid en utgrävning i Georgien och kommer från en noshörning av släktetStephanorhinus. Genom att undersöka emaljen med masspektrometri kunde forskarna analysera sex olika protein, som visade på ett släktskap med bland annat ullhårig noshörning.

Resultatet stämmer överens med en tidigare undersökning av tandens utseende, en så kallad morfologisk undersökning, vilket enligt Lars Werdelin visar att emaljundersökningen är pålitlig.

– Och det som gör den här metoden så attraktiv är att den inte är beroende av djurets levnadssätt. Tandens utseende påverkas ju inte bara av släktskap, utan även av hur djuret har levt. Proteinsekvenserna påverkas däremot bara av släktskap, säger Lars Werdelin.

Ger kunskap om dagens miljö

Ett mål med att studera släktskap hos utdöda djur är enligt Lars Werdelin att få ökad kunskap kring vår nuvarande miljö:

– Genom att skaffa kunskap om hur ekosystemen fungerade förr i tiden och vilken typ av djur som levde där blir det möjligt att bättre förstå varför dagens ekosystem ser ut som de gör.

Jörn Spolander/TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons