Annons

Nationalism har tagit sig till Europas matbord

Kommer din spaghetti från gårdar på Gotland eller i Parma? Nu vill flera EU-länder ha hårdare regler om ursprungsmärkning – en del av den våg av gastronationalism som sveper fram över Europa, enligt en expert.
Europa • Publicerad 26 januari 2020
Italien har haft tillfälliga nationella regler gällande ursprungsmärkning på durumvetet i pasta.
Italien har haft tillfälliga nationella regler gällande ursprungsmärkning på durumvetet i pasta.Foto: Janerik Henriksson/TT

De möter dig i mejerihyllan, köttdisken och fruktavdelningen. Blågula symboler och flaggor som basunerar ut att den här produkten minsann kommer från Sverige. Här ska livsmedel som exempelvis fisk, nötkött, honung och olivolja märkas med ursprung. Men för de flesta livsmedel finns inget sådant krav från EU – utan det är upp till varje medlemsstat att själv bestämma. I Sverige finns flera privata initiativ.

Men nu efterlyser Frankrike, Grekland, Italien, Portugal och Spanien en stärkt och harmoniserad EU-lagstiftning om ursprungsmärkning av mat – en delikat fråga som splittrar unionen.

"Protektionism"

Annons

Kraven som nyligen framfördes till EU-kommissionen är inte så konkret formulerade , men flera av avsändarna har "pilottestat" tillfälliga regler om obligatorisk ursprungsmärkning av exempelvis mejeriprodukter och spannmål i pasta.

– Ursprungsmärkning har historiskt varit främst ett regionalt fenomen, där produkter som brie och roquefort kunnat få en särskild beteckning. Men givet de åtgärder som de här länderna redan har vidtagit tycks utspelet handla om märkning på nationell nivå, säger Herman Lelieveldt, docent i statsvetenskap vid universitetet i Utrecht i Nederländerna och specialiserad på mat och politik.

– Och det väcker förstås misstankar om protektionism.

Blir dyrare

Galna kosjukan och hästköttsskandalen är några orsaker till att konsumenter har kommit att intressera sig allt mer för matens ursprung. Och enligt Eurobarometern 2019 är det just varifrån livsmedlet kommer som är den viktigaste faktorn för européer när de går och handlar – vilket lyfts fram i uttalandet från de fem EU-länderna. Därefter kommer prislappen på varan.

– Konsumenterna efterfrågar mer ursprungsregler. Men det skulle innebära en ökad administrativ börda för företagen och det i sin tur skulle göra att priset för livsmedlet troligtvis måste höjas, säger Lena Wallin, statsinspektör på Livsmedelverket.

TT: Varför tror du att vissa EU-länder vill stärka reglerna?

– Jag tror att starka länder med omfattande produktion vill se om sitt eget hus. Det handlar inte bara om att gå konsumenterna till mötes, utan också om stärkta egenintressen.

I Sverige har efterfrågan på obligatorisk märkning inte varit särskilt stor, enligt Wallin.

Många som är kritiska inom EU oroar sig för att den inre marknadens konkurrens ska undergrävas genom att konsumenter och inköpare uppmuntras att handla nationellt producerad mat.

Gastronationalism

Lelieveldt ser ursprungskraven som en mild form av den så kallade gastronationalism som har svept fram över Europa de senaste åren. Med det menas hur livsmedel används som ett sätt att förstärka känslan och värdet av nationell tillhörighet och hur nationalistiska känslor utnyttjas för att producera och marknadsföra mat.

Annons

Mer extrema exempel är hur högernationalistiska Nationell samling (tidigare Nationella fronten) 2014 förbjöd skolor i flera franska kommuner att erbjuda muslimska elever alternativ till fläskrätter.

– Mat är ett sätt att uttrycka identitet. Och vi lever i ett Europa där skiljelinjerna mellan olika grupper blir allt djupare och där politiska debatter allt mer kretsar kring identitet och kultur, säger Lelieveldt.

– Tittar du i mejerihyllan ser du att livsmedelsproducenter, men också länders regeringar, till viss del också följer den trenden.

Multinationell mat

Gastronationalismen är precis lika oroande som det bredare fenomenet som har fått grepp om Europa, anser Lelieveldt. En etikett med härkomsten säger ingenting om kvaliteten eller hållbarheten på det som ligger på tallriken, menar han.

– Ett livsmedel kan bli förstört eller dåligt inom ett lands gränser, säger han.

– Bor du i Trento i norra Italien är det mer hållbart att dricka mjölk från Österrike än från Toscana, eftersom den transporteras kortare. Dagens matproduktion är multinationell, därför finns det en diskrepans mellan de här kraven och verkligheten.

Sofia Eriksson/TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons