Mubarak, en farao fälld av folket

Mubarak vinkade, tåget dunkade. Mubarak fortsatte att vinka och tåget dunkade vidare längs Nilen. I timmar vinkade Hosni Mubarak, president i arabvärldens mest folkrika stat, till undersåtar och tv-tittare utan att avbrytas.

De omåttligt tråkiga nyhetsbilderna av den vinkande Mubarak, från en resa utmed Nilen på 90-talet, vittnade om hur han dominerade Egypten: som en farao.

Muhammad Hosni Said Mubarak, känd som Hosni Mubarak, föddes i Nildeltat 1928. Han gjorde militär pilotkarriär, blev flygvapenchef och 1975 vicepresident.

I de egenskaperna hann han också ha en aktiv roll i Nasser-erans politik, arabsocialismen, då landet hade nära kontakter med Sovjetunionen.

Han tillträdde presidentposten 1981, en vecka efter mordet på Nassers efterträdare Anwar Sadat.

Mordet förebådade en växande konflikt: det utfördes av en militant islamist. Sadat hade på 70-talet fört Egypten i krig mot Israel, men han hade också slutit fred med Israel, vilket väckt ont blod. Den freden spräckte den arabiska sammanhållningen, men även Mubarak var realpolitiker. På sin 66-årsdag, den 4 maj 1994, kunde han se hur också den palestinske ledaren Yasser Arafat och Israels premiärminister Yitzhak Rabin slöt en preliminär fred, som visserligen skulle haverera efter några år men aldrig hade kommit till stånd om den inte föregåtts av egyptisk separatfred med Israel.

Fortsatta fredsförsök i regionen stödde Mubarak, om än med distans. Han samarbetade med åtta israeliska premiärministrar, men besökte grannlandet bara en gång.

Freden förblev kall men höll även när uppsvinget för militant islamism – redan före dåden i USA 2001 – ledde till attentat mot israeliska turister i Egypten.

Fram till 2011 och den folkliga protestvåg som fällde honom lät sig Mubarak inte besväras nämnvärt av krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Han överlevde också flera mordförsök, bland annat i Addis Abeba 1995.

Under de stökiga år som följde på Mubaraks fall lyckades varken frihetstörstande sekulära grupper eller islamistiska rörelser – som var betydligt större och mer välorganiserade – stöpa om Egypten. De militära kretsarna var dessutom mer ovilliga än många hoppats att lämna ifrån sig makten.

Det fanns de som saknade lugnet – kontrollen – under Mubarak. Men den framtid som återstod för hans egen del var en oöverskådlig räcka av rättsprocesser och domar. 2017 frikändes han från anklagelser om att ha beordrat dödsskott mot demonstranter, men då pågick ännu utredningar mot honom om korruption.

Den Mubarak som tvingades inför rätta inburen på bår hade inte längre många att vinka till.

Hosni Mubarak blev 91 år.