Little dragon släpper fram en ny era i musiken
Little Dragon
Album: New me, same us
Bolag: Ninja tune/Playground
Genre: Elektronisk pop
Titeln på göteborgarna Little Dragons sjätte album “New me, same us” hänvisar till både hur den växte fram och hur de någonstans vill introducera ett nytt kapitel i karriären. De har samarbetat tätare än på väldigt länge och gått tillbaka till grunderna för att ingående fundera över vad det var som tände gnistan från början. Det låter avslappnat och självsäkert och musiken flyter fram okomplicerat som på ett svalkande hav under varma sommarkvällar. Men det finns också en urban nattkänsla över “New me, same us”. Stämningen där efterfesten tar vid efter att de tyngsta klubbtonerna har ebbat ut. Det är då som besökarna sjunker djupare ner i fåtöljerna och drömmarna om Café del mar på Ibiza gör sig påminda. Den sofistikerade “klockan fem på morgonen”-loungens gyllene tid.
Little Dragon är förmodligen fortfarande mer kända i England och USA där de figurerat i tv-serier, reklam och fått arbeta med välrenommerade artister som Gorillaz och turnérat med De La Soul och Bobby Womack med flera. De ligger numera på brittiska skivbolaget Ninja tune som visserligen var som mest hippt på 90-talet, men som ändå passar bandet perfekt med sin laidback-estetik och melodiösa electronica-artister.
Det är såklart en ynnest att försöka hitta referenser och knåpa ihop egna kombinationer när du lyssnar på Little Dragon. Du kan hitta ett soulpopigt Massive Attack, ett tidigt och lekfullt A Tribe Called Quest-sound, ett mer progressivt Sade, svävande jazzvibbar från det forna Christian Falk-stallet som skapade “Quel bordel” och så vidare. Men hur eklektiska och fantastiska skivsamlingar och musikaliska förebilder medlemmarna än har så finns det tendenser till att bandet blir lite för navelskådande i studiotricks.
Något de delar med landsmännen i både Amason och Miike Snow. Musiken badar i perfektionism och är kalkylerad som en matematisk formel. Dock utan att bli för syntetisk eller maskinell. Det går hela tiden att hitta nya detaljer av små ljudslingor, udda instrument och subtila syntmattor. Dessutom är Yukimi Naganos röst fortfarande en bärande komponent som ger bandet ett extra sväng och innerlighet.
