Kvicksand i Skåne: "Jag slutade inte sjunka"
En kvinna var ute på promenad i slutet på januari när hon hamnade i kvicksanden.
– Jag slutade inte sjunka. Benen försvann helt. Då tappade jag balansen och trillade framåt. Jag tänkte stötta mig med händerna, men då sjönk jag ju ner med armarna också, säger hon till tidningen.
Tre dagar senare råkade ytterligare en kvinna – och en häst – ut för samma sak. Kvinnan berättar att ekipaget sjönk ner så pass långt att hon inte fick ut fötterna ur stigbyglarna. Hästen blev panikslagen, men lyckades kravla sig upp efter fjärde försöket.
Att kvicksanden uppstod berodde dels på att sanden var väldigt finkornig, dels på att den vattenfylldes från tre håll: från havet, från mynningen på en närliggande å och från grundvattnet som stigit sista tiden.
Men en vuxen människa kan maximalt sjunka ner till midjan, säger Svante Björck, professor emeritus i kvartärgeologi vid Lunds universitet, till Sydsvenskan. Sedan gör friktionen sitt och det tar stopp.
Samtliga drabbade klarade sig oskadda.
