Annons
Nyheter

Funke: Dragkamp i tider av mindre skarpa gränser

Föga förvånande föreslår en utredning att två lagar som gett polisen långtgående befogenheter att förebygga och klara upp brott, ska permanentas. Utredningen innehåller förslag som är illavarslande. Men de förvånar inte eftersom justitieminister Thomas Bodström slog proppen ur tunnan för åtta år sedan.
Nyheter • Publicerad 18 februari 2013

Användningen av tvångsmedel som hemlig telefonövervakning, telefonavlyssning, kameraövervakning och buggning är omfattande. Under 2010 lämnades över 2?500 tillstånd till hemlig teleavlyssning. Det kan jämföras med omkring 400 tillstånd tio år tidigare. På samma sätt har även övriga övervakningsmetoder ökat dramatiskt.

Ökningen behöver inte utgöra ett problem i sig. Bekymret uppstår när begränsningarna minskar och rättssäkerheten luckras upp.

Annons

Dåvarande justitieminister Thomas Bodström fick 2004 riksdagen att anta ett förslag som sänkte kravet för när telefonavlyssning får sättas in. Sedan dess kan tvångsmedel användas även för brott med lägre staffsats än två års fängelse om det i det enskilda fallet ”kan antas” att brottet kan ge minst två års fängelse. Samtidigt utökades antalet telefoner som får avlyssnas.

Riksdagen beslutade 2007 att på försök ge polisen rätt att installera mikrofoner på platser där misstänkta kan tänkas uppehålla sig. Polisens rätt att bugga bör enligt utredningen permanentas. Utredningen föreslår också att reglerna kring buggning ska mjukas upp.

Idag får buggning bara ske om brottet har ett straffminimum på fyra år. Buggning kan också tillåtas vid ett antal andra allvarliga brott där man kan anta att gärningen kan ge fyra års fängelse, så kallad straffvärdesventil.

Utredningen föreslår att oavsett vilket brott det handlar om ska buggning kunna sättas in om det kan antas att brottet medför fängelse i minst fyra år.

När Justitiekanslern (JK) yttrade sig över försökslagen pekade han på svårigheten att under en förundersökning anta vad straffet kan bli. JK skrev att det inte finns skäl ”att befara ett avsiktligt missbruk av hemliga tvångsmedel” men däremot ”en risk för felbedömningar och glidningar”.

Men nu fyra år senare har JK inget att invända mot en utökning av straffvärdesventilen. Det kan inte ses som något annat än ett utslag av en toleransutveckling där gränserna görs mindre skarpa och förutsebara.

Nu är det istället JO som håller emot.

Enligt utredningen ska det också vara möjligt att inleda en buggning utan att en domstol beslutat det. Det är en mycket långtgående befogenhet som innebär att domstolen som en oberoende instans blir överspelad och tvingas ta ställning till något som redan satts igång. JK har inte heller här några invändningar.

JO har även här en annan uppfattning och avstyrker att en åklagare ska få rätt att besluta om buggning. Att en domstol prövar och tar ansvaret för en buggning är en förutsättning för tilltron att detta ingripande tvångsmedel inte missbrukas menar JO.

Det var med relativt stor vånda som riksdagen beslutade om försökslagen. Frågan är om riksdagen har utvecklat samma tolerans som JK?

Annons

Eller är det bara JO som försöker sätta i proppen i tunnan igen?

Nils Funcke

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons