Föräldrar ifrågasätter vården vid könsdysfori

Vård Artikeln publicerades
Mammorna Karin (tv) och Jannika är kritiska till den vård som ges till unga personer med könsdysfori.
Foto: Naina Hel n Jåma/TT
Mammorna Karin (tv) och Jannika är kritiska till den vård som ges till unga personer med könsdysfori.
På tio år har antalet tonårsflickor som får diagnosen könsdysfori ökat med närmare 1|500 procent.
Foto: Johan Hallnäs/TT
På tio år har antalet tonårsflickor som får diagnosen könsdysfori ökat med närmare 1|500 procent.

De senaste åren har det skett en enorm ökning av antalet flickor som får diagnosen könsdysfori.

Men en grupp föräldrar är starkt kritisk till vårdens bemötande och de kraftfulla behandlingar som sätts in på tonåringar.

Antalet unga som får diagnosen könsdysfori, alltså att de upplever sig vara födda i fel kön, har ökat kraftigt de senaste åren, framför allt bland flickor. År 2010 diagnosticerades 81 flickor och kvinnor mellan 13 och 24 år med könsdysfori, 2018 var antalet 446. Ingen vet vad uppgången beror på.

Jannika och Karin är mammor till barn som diagnosticerats med könsdysfori och inlett behandling med hormoner för att ändra kön. De hävdar att diagnosen i många fall sätts för lättvindigt av klinikerna. Ibland krävs inte mer än en handfull möten, säger de.

– Från sekund ett säger vården "ja, du har rätt". Barnen hamnar väldigt snabbt i en situation där de faktiskt aldrig får höra något som på minsta sätt talar emot att det skulle vara fel på deras kroppar, säger Jannika.

Livsförändrande

Mammorna ingår i ett nätverk av anhöriga vars barn drabbats av så kallad "plötslig könsdysfori" i tonåren. Många gemensamma nämnare finns. Inget av barnen ska tidigare i barndomen ha uttryckt tvivel över sin könsidentitet. För många ska könsdysforin ha kommit i nära anslutning till annan psykisk ohälsa. Och alla ska ha deltagit i olika forum på nätet för transfrågor.

– Många av de här ungdomarna har haft andra problem under uppväxten som gör att de söker sitt sammanhang. Att då få den ego-boosten, som den som kommer ut som trans till exempel får på nätet, det måste vara en enormt skön känsla. Och det är inte konstigt. Det som är konstigt är att så fort man vänder sig till vården ställs inga frågor, säger Karin.

De påstår att den behandling som ges både saknar vetenskapligt stöd och har mycket svåra biverkningar.

– Det är livsförändrande och irreversibla behandlingar som ges till människor i en ålder där förmågan att tänka långsiktigt ännu inte är fullt utvecklad, säger Jannika.

Svåra biverkningar

Behandlingen innefattar allt från stopphormoner, som bromsar puberteten, till livslång hormonbehandling och kirurgiska ingrepp för att exempelvis ta bort brösten och operera underlivet. Bland biverkningarna, som bland annat amerikanska barnläkarföreningen beskrivit, kan nämnas risk för sterilitet, ökad risk för blodproppar och bröstcancer, samt skador och smärta efter kirurgiska ingrepp.

– Det stora problemet är att de inte säkert kan säga att ungdomarna ens mår bättre av behandlingen. Det finns ingen evidens varken för att det hjälper eller att det är säkert på längre sikt, säger Karin.

Karin och Jannika ifrågasätter inte diagnosen könsdysfori och de är säkra på att behandlingen hjälper vissa. Men de framhåller att bemötandet inom vården, som de menar ensidigt går ut på att bekräfta den unges uppfattning, är problematiskt.

– Jag har upprepade gånger frågat hur många de (könsmottagningen) säger nej till. Det har de inte velat svara på. Till slut har de sagt att de inte ifrågasätter sina patienter. Så i princip de enda som faller ur under utredningarna är de som själva kommer på att det är fel. Läkarna säger inte till någon att det är fel, säger Karin.

Ångrar sig

I föräldranätverket finns exempel på unga som gått igenom könsbekräftande behandling som är nöjda och uppfattar det som rätt beslut. Men det finns också de vars psykiska ohälsa kvarstått, eller förvärrats. Ytterligare en del har ångrat sig eller känner i efterhand att könsbytet var onödigt.

Hur många som ångrar sig totalt finns det inga tillförlitliga siffror på. Enligt en tidigare svensk studie, som främst studerade män som i högre åldrar bytt kön, var det bara 2,2 procent. Men hur många som ångrar sig i den nya gruppen vet ingen. Föräldrarna vill egentligen inte tala om att personer "ångrar sig".

– Det handlar faktiskt om att man har feldiagnosticerat och felbehandlat personen. Men genom att tala om ångrare lägger man ansvaret på patienten. Det tycker jag är otroligt fult, säger Karin.

Tabu ifrågasätta

Att unga flickor med könsdysfori har en avsevärt högre förekomst av depression, ångest, autism, adhd och självskadebeteende, är heller inget klinikerna tar hänsyn till, hävdar Jannika och Karin.

– De ser inte det som något hinder. Vi kan påtala att nu får ni dra i bromsen och kolla på det här först, men nej. Det finns en stark föreställning om att alla andra problem i grunden beror på könsdysforin, säger Jannika.

– I stället för att kanske tänka tvärtom – att problemen kan vara en orsak till könsdysforin, fyller Karin i.

De beskriver hur det närmast är tabu att ifrågasätta behandlingen. Föräldrar har orosanmälts till socialtjänsten och i enstaka fall har barn omhändertagits och ingrepp gjorts mot föräldrars vilja, påstår de.

– Det likställs med misshandel att kalla sin son, som man uppfostrat och levt med i 16 år, för han, om personen betraktar sig själv som en hon, säger Karin.

Efterlyser försiktighet

Föräldrarna har tidigare krävt att vården ska "sluta experimentera" med deras barn. I väntan på forskningsstöd ska vården av barn och unga med könsdysfori präglas av försiktighet, anser de.

– Jag tycker att man ska ta ett steg tillbaka och se på hela personen. Finns det andra, mindre invasiva metoder som vi kan prova först för att stötta de här människorna genom en svår tid? Det enda man vill som förälder är ju att barnet ska kunna leva ett bra liv, säger Jannika.

TT har sökt aktuella mottagningar för att bemöta föräldrarnas kritik men inte fått några svar.

Varken Jannika eller Karin uttalar sig i artikeln om sina egna barn utan generellt om vården på könsmottagningar.

Fakta

Fakta: Könsdysfori ökar

Antalet personer som fått någon könsdysforidiagnos har ökat kraftigt, särskilt bland barn och unga och mer bland personer med registrerat kön flicka än pojke.

År 2010 fick 81 flickor och kvinnor mellan 13–24 år diagnosen, jämfört med 446 år 2018. För pojkar och män är motsvarande siffror 33 jämfört med 223.

Det är betydligt vanligare att personer som får diagnosen könsdysfori också har andra psykiatriska sjukdomar.

Varken Socialstyrelsen eller SBU kan svara på varför diagnosen ökar.

Enligt SBU finns få studier om könsbekräftande kirurgisk behandling av barn och unga. Studier som handlar om effekter på längre sikt hos barn och unga är enstaka. SBU har inte dragit några slutsatser av studierna eftersom man inte utvärderat studiernas kvalitet eller resultatens tillförlitlighet.

Källa: Socialstyrelsen, SBU

Visa mer...