Annons

Filmrecension: Korkad anka räddar storyn

Inga digitala djur kom till skada under inspelningen av "Dolittle". Men en manusförfattare eller två har säkert fått en del blessyrer.
Filmrecension • Publicerad 22 januari 2020
Doktor Dolittle (Robert Downey Jr) kan prata med djur i "Dolittle". Pressbild.
Doktor Dolittle (Robert Downey Jr) kan prata med djur i "Dolittle". Pressbild.Foto: Universal Pictures
Dolittle (Robert Downey Jr) tar hjälp av en hund för att undersöka vad som har drabbat den dödssjuka drottningen i "Dolittle". Pressbild.
Dolittle (Robert Downey Jr) tar hjälp av en hund för att undersöka vad som har drabbat den dödssjuka drottningen i "Dolittle". Pressbild.Foto: Universal Pictures

"Dolittle" har redan blivit ganska illa tilltygad av amerikanska kritiker. Rent krasst så är väl den här historien om doktorn som kan tala med djur heller inget mästerverk.

Ett säkert tecken på det är att handlingen, för att bli begriplig, måste förklaras av en till synes lite desperat berättarröst. Men äventyrligheterna som utspelas är egentligen mest en ursäkt för att skapa roliga situationer där Robert Downey Jr ska få briljera och djuren få kläcka vitsiga vitsar – med varierande resultat.

Annons

För vuxna är det kanske inte jättekul att se en gorilla visa rumpan eller Robert Downey Jr spela Dolittle som en korsning av Jack Sparrow och Willy Wonka med en märklig skotsk (?) accent.

"Dolittle" tävlar också med förra veckans bisarrobomb "Cats" i en scen som, tja man ska väl inte spoila men låt mig ge följande ledtrådar: Robert Downey Jrs hand. En drakes rumpa. Och en säckpipa.

Samtidigt så är konstiga grejer man aldrig sett förr en ganska rolig del av att gå på bio.

Och barn kommer garanterat att uppskatta Dolittles magiska värld med en massa talande djur, den onda skurken Müdfly (Michael Sheen) och Dolittles kamp för att rädda drottningen av Englands liv genom att hitta en magisk frukt på en mystisk ö.

En korkad anka, som envisas med att assistera Dolittle med purjolökar istället för sjukvårdsmaterial vid operationer är en klar favorit, liksom den hämndsökande lille ekorren Kevin, som inledningsvis blir vådaskjuten och har en mörk inre monolog som piggar upp.

"Dolittle" bubblar av sådana absurt roliga detaljer men faktumet att sex (!) manusförfattare har varit inblandade i filmen skvallrar om att det gissningsvis varit en del fajt om ton och stil. Någon har propsat på att berätta ett ganska gammaldags "episkt pojkäventyr" medan någon annan snickrat på udda detaljer, som att ha en vandrande pinne som spion inne i den döende drottningens gemak.

Det blir ojämnt och en smula långdraget. Men ingen kan säga att "Dolittle" anno 2020 är en förutsägbart blek upplevelse och det är alltid något.

Miranda Sigander/TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons