Vikingar och hemmafruar på Dramaten i vår

Hela Dramatenhuset i Stockholm väntar på vem som ska bli ny teaterchef efter Eirik Stubø. Enligt VD Maria Groop Russel är styrelsen i slutfasen - tanken är att ett nytt namn ska presenteras inom kort.

– Rekryteringen pågår som planerat, noggrant men skyndsamt, säger hon.

Under tiden blickar Dramaten framåt på vårrepertoaren. Först ut på stora scenen – åter tillgänglig efter omfattande renoveringar under 2019 – är 1600-talsdramatikern John Websters klassiker "Furstinnan av Amalfi". Den är en av Englands mest spelade pjäser men har aldrig visats i Sverige. Nu sätter Suzanne Osten tänderna i renässansdramat och debuterar på Dramatens stora scen med ett porträtt av "en fullskalig kvinna".

– Det här är första gången i teaterhistorien en kvinna kommer in och har egna idéer om hur man ska styra ett rike, säger Suzanne Osten och kallar furstinnan "lycklig, smart, självständig, sexuell, skärpt och demokratisk”.

Pjäsen beställdes av Shakespeare och hade urpremiär 1613. Den handlar om en ung, nybliven änka som vill råda över sitt eget liv och rike, men som blir mördad av sina båda bröder.

Ett kvinnoöde ur vardagen tar också plats på scen, när Kristina Sandbergs prisade romansvit om Maj får premiär. Regissören Ellen Lamm blev själv mycket drabbad av berättelsen.

– Jag kunde se min mormor som var hemmafru och min farmor som var yrkesarbetande. Det här är att lyfta fram en glömd kvinnohistoria. Det handlar om en hemmafru i Örnsköldsvik, i all sin vardaglighet, säger hon, och berättar att de kommer att beröra minnen, och hur vi minns.

Ur ett kärt minne har också Alexander Mørk-Eidem hämtat inspiration. Som liten lånade han Frans G Bengtssons "Röde Orm" på biblioteket – en bok han tyckte så mycket om att han behöll den. Nu gör han sin tolkning av vikingasagan.

– Det är en hyllning till fantasin, och en påminnelse om att inte glömma den i ett samhälle som blir mer och mer styrt av rationella begrepp – antiken ska rensas ut från undervisningen och man lägger ner bibliotek. Sådant är inte bara en guldkant, för mig är det meningen med livet.

Mørk-Eidem har alltid varit fascinerad av vikingar, men påminner om att Frans G Bengtsson var antinazist och att vikingarna var mer toleranta än sitt rykte.

– Det här blir en helt annan bild än av starka, tuffa våldsmän.

Flera nyskrivna verk får också premiär i vår, bland annat Mattias Anderssons "Determinism" och en musikal för de minsta, "Får jag vara med", av Stina Wirsén och Sarah Riedel.