Spannmål i stenåldersskafferiet
Analyser av stenredskap visar att stärkelserika växtfrön började ingå i vår kost för över 105 000 år sedan.
Huruvida människan är evolutionärt anpassad till en kost med spannmål eller inte, har varit föremål för debatt de senaste åren. Det finns forskare som anser att vi mår bäst av att äta en så kallad paleolitisk kost, stenålderskost, där "moderna" företeelser som mejeriprodukter och spannmål inte ingår.
Sista ordet lär väl inte vara sagt i den frågan, men en studie som presenteras i kommande nummer av Science pekar hur som helst på att spannmål ingick i människans föda långt tidigare än forskare har trott, och långt innan vi blev bofasta och började bruka jorden.
Julio Mercader vid University of Calgary i Kanada har analyserat resterna på stenredskap som har hittats i en kalkstensgrotta i nuvarande Mocambique. Grottan var bebodd av människor av och till under cirka 60 000 års tid.
Analyserna visar att människan bearbetade stärkelserika frön av gräset durra, av allt att döma för att äta, för minst 105 000 år sedan, är Mercaders slutsats.
– Detta hände under stenålderns mitt, vid en tid så samlandet av vilda sädesslag har betraktats som en försumbar syssla och inte alls lika viktig som samlandet av rötter, frukter och nötter, säger Mercader i en kommentar.
När människan började konsumera mer stärkelserik föda var det ett viktigt steg i vår arts utveckling eftersom sådan mat kräver att vi tillagar den innan vi kan tillgodogöra oss den.
