Rapport om matfisk görs om

Förra veckan slog Naturskyddsföreningen på stora varningstrumman sedan den i en rapport kommit fram till att många vanliga matfiskar innehöll farliga gifter. Nu har forskare på Karolinska institutet upptäckt grova felräkningar.

Rätt räknat var halterna gift i vissa fall inte alls höga utan i stället långt under tillåtet gränsvärde.

- När jag läste rapporten reagerade jag på att siffrorna inte stämde överens med de slutsatser som de drog, säger Mattias Öberg, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.

Han berättar att två sakfel vad gäller gränsvärden har begåtts. Det ena gäller DDT, där man helt enkelt räknat fel, och det andra kadmium, där man jämför halten i en fiskart med gränsvärdet för en annan art. Båda felen leder enligt Öberg till att riskerna överskattas.

Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, dementerar de tidigare uppgifterna till Vetenskapsradion från SNF:s sakkunnige Markus Johansson om att de skulle ha dragit tillbaka rapporten.

- Vi har inte tagit tillbaka någon rapport utan vi gör om beräkningarna och sedan lägger vi ut rapporten igen, och detta förändrar inte att vi hittat höga halter gifter i fiskarna, säger Karlsson till TT.

Han säger också att Naturskyddsföreningen själv upptäckte de felaktiga beräkningarna.

Mattias Öberg anser också att Naturskyddsföreningens larm om bromerade flamskyddsmedel är "lite för långt gående slutsatser", då det i dag inte finns några gränsvärden för acceptabelt dagligt intag av sådana ämnen.

- För alla andra ämnen har de utgått från officiella gränser, men här har de tagit ett förslag till gränser utan att presentera att det finns andra förslag, säger han.

- Innan man går ut och säger att fisken är otjänlig att äta borde man redovisa att det saknas kunskap inom ämnet.

Öberg säger att studien i sig inte är undermålig, men att det inte är någon vetenskaplig rapport, något som Naturskyddsföreningen heller inte ger sken att det är.

- Jag känner att journalisterna borde ha använt vanlig källkritik för att rätt att kunna värdera en liten undersökning.

Kritiken från forskaren Mattias Öberg i fråga om det använda gränsvärdet för bromerade flamskyddsmedel kallar Karlsson obefogad. Han säger att SNF, som en del av sin kritik mot miljöpolitiken, påpekat just det att det saknas gränsvärden för många gifter.

Även Livsmedelsverket har kritiserat SNF:s rapport och menat att den ger felaktiga signaler att man inte ska äta fisk. Några sådana slutsatser har SNF inte dragit, enligt Mikael Karlsson.

- Vi pratar bara om de fiskar vi hittat, vi kan inte dra några generella slutsatser om halterna och det skriver vi på flera ställen i rapporten, säger han.

Naturskyddsföreningens undersökning bygger på stickprover av tolv fiskar från nio länder. På sin hemsida skriver föreningen nu att ett felaktigt gränsvärde för DDT använts. I stället för det riktiga värdet på 1 200 mikrogram per kilo färsk fisk har man använt sig av gränsvärdet 24 mikrogram per kilo. Detta gjorde att bland annat fisk från Vättern sades innehålla fyra gånger det tillåtna värdet när den i verkligheten låg långt under gränsvärdet. Naturskyddsföreningen konstaterar på sin hemsida: "Ingen fisk i undersökningen hade alltså en DDT-halt över gränsvärdet".

Det är inte första gången som en miljöorganisation tvingas backa om larmrapporter om gifter i fisk. 2005 angav Världsnaturfonden (WWF) tio gånger för höga halter av bromerande flamskyddsmedel i en rapport om Östersjöfisk. Det visade sig att ett decimalkomma som hamnat fel låg bakom de höga halterna. De felaktiga uppgifterna väckte rabalder i Finland och Polen, bland annat yrkesfiskarna rasade mot rapporten, och WWF var självkritiska och beklagade felen.