Pernilla, 37, blir utan pengar

– Jag ser det som självklart att även den som efter 1980 har varit utsatt för vanvård ska få upprättelse. Det är samma vanvård för alla, säger hon.

Pernilla Forssell blev placerad i ett fosterhem 1979. Under flera år utsattes hon dels för misshandel av sin fostermamma – som senare dömdes för brottet – och sexuella övergrepp från en man i fosterfamiljens närhet. Det pågick ändå tills hon var 14 år, 1988.

– Jag vet att myndigheterna visste vad som hände. På ett barns sätt sade jag saker som att "han är på mig", säger hon.

– Det var en sådan skam. Och när ingen tog tag i det, då växte sig skammen fast.

Först i vuxen ålder berättade hon vad hon utsatts för.

– Det är inte förrän man själv blir förälder som man förstår. Jösses, hur kan man göra så mot ett barn? Då förstod jag hur sjukt det är, säger hon.

Eftersom hon placerades i fosterhem strax före 1980 vet inte Pernilla Forssell om hon kan ansöka om pengar. Regeringens tidsgräns är märklig, tycker hon.

– Väldigt många som varit vanvårdade kan inte väcka talan i domstol eftersom brottet är preskriberat. Jag sätter inte punkt förrän alla får upprättelse.