Ola Wong i katastrofen: "Tjutande gråt hörs bland de döda barnen"

Runtomkring hörs tjutande gråt medan röda band av tusentals smällare fyras av för de döda. Här på Juyuanskolan i staden Dujiangyan har 900 barn i 14-15 års åldern begravts i rasmassorna. En polis berättar att de hittills lyckats få ut 500 av dem, varav 200 döda. Ytterligare 300 barn har begravts på en annan skola i staden. Måndagens skalv hade sitt epicentrum bara fem mil härifrån.

Några uppspända presenningar på basketplanen har denna måndag förvandlats till ett improviserat bårhus. Det är en outsägligt sorglig syn hur Gao Weis familj stryker bort jordkorn från svepningen. De tänder två röda vaxljus vid änden på den smutsiga gamla dörr som är hans bår. Familjen vill göra nytta när inget längre hjälper. Andra, med hoppet kvar, har samlat sig vid polisleden framför den raserade skolan.

Bara en kort stund tidigare hade Gao Weis familj också hopp. Fadern säger att de kunde höra hur sonen svarade inifrån rasmassorna när de ropade hans namn. Hela natten hade familjen stått ute i regnet och hoppats, det strilande regn som gjort att helikopterinsatser till avlägsna områden tvingats ställa in. Slutligen på måndagseftermiddagen fäste räddningsarbetarna stålvajrar på betongblocket som fångat Gao Wei. Men blocket var inte fäst ordentligt. När kranen lyfte slank det ur stållinorna och träffade pojken.

- Hans hjärta slog fortfarande när de väl fick ut honom, säger mamman. De flesta föräldrarna är i 40-års åldern, och de hade bara ett barn. Så fort räddningspersonalen fått ut kroppar bildar de anhöriga ett led. Det hörs skrikande gråt, medan föräldrarna springer framför bårbärarna i sina grå kapushonger.

Två skolor och ett sjukhus har rasat samman i Dujiangyan. Medan de flesta andra byggnader verkar ha klarat sig relativt bra. För många stadsbor är det uppenbart att det handlar om korruption och byggfusk. En av Juyuans två skolbyggnader klarade sig. Den äldre, från 80-talet, kollapsade däremot totalt.

- Organiserad brottslighet dominerar byggbranschen här i Dujiangyan. Man ser tydligt att de inte använde tillräckligt med armeringsjärn, säger den pensionerade byggarbetaren Nan Bing och tittar på rasmassorna. Han får medhåll av flera andra som kallar huset "tofu-bygge". Ordet kommer från tidigare premiärministern Zhu Rongji som vid ett tillfälle liknande kinesiska fuskbyggen vid porös bönost. Fast Nan Bing ångrar sedan sina ord:

- Jag vill inte säga något som kan påverka Kinas image negativt inför OS, säger han.

Kvällen innan kom Kinas premiärminister Wen Jiabao hit till skolan för att visa sitt deltagande. Bilder från det vevas på kinesisk statsmedia för att visa att kommunistpartiet bryr sig om folket. Men familjen Gao är inte nöjd med räddningsinsatsen.

- De anstränger sig bara när ledarna är här. Annars äter de solrosfrön och slöar, säger Gao Weis kusin. Andra är mindre kritiska. Räddingsinsatsen var på plats från första dagen. Vid torget utanför skolan har en lång kollon med militärlastbilar parkerat. Vägen in till Dujiangyan är avspärrad så att bara nödvändig trafik kan komma in.

Ute på gatorna har lokalbefolkningen satt upp presseningar och sängar. Av rädsla för efterskalv vågar många inte sova i sina hem längre.

Vid femtiden på eftermiddagen ropar plötsligt en man ut i mikrofon: Vi har hittat två barn levande! Han läser upp deras namnen och sen säger han orden som Gao Weis familj så gärna velat höra:

- Föräldrarna till de här barnen behöver inte oroa sig mera!

Men Gao Wei har fraktats bort, hans gympasko hamnade utanför svepningen. Nya smällare och nya gråtande rop fyller luften.