Namnbyte i KD anses osannolikt
Men statsvetare tror inte att det blir av.
– Jag skulle bli förvånad om det blir ett namnbyte. Ett namn präglar identiteten på ett parti också, och byter man identitet för ofta tror jag att det splittrar partiet, säger Magnus Hagevi, docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Kristen Demokratisk Samling (KDS) grundades 1964. 1987 blev det Kristdemokratiska Samhällspartiet (KdS) och 1996 Kristdemokraterna (KD).
I årets riksdagsval fick KD 5,6 procent. Och nu diskuterar KD återigen ett namnbyte för att bryta nedåttrenden efter toppresultatet 1998 (11,8 procent). KDU:s ordförande Charlie Weimers säger till Svenska Dagbladet att frågan togs upp i partistyrelsen senast.
"Muta in"
Förre riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus föreslår en komplettering med "frihetspartiet" eller "familjepartiet".
Hagevi menar att namnbytesförespråkarna vill tona ner förledet "Krist", och i stället betona och beslagta en sakfråga som exempelvis familjepolitiken.
– Det är en viktig profilfråga för Kristdemokraterna, en möjlighet att muta in det området och skaffa sig en sådan åsiktsdomän eller opinionsdomän som visar att det här är Kristdemokraternas frågor.
Han jämför med Folkpartiets ägarskap av utbildningsfrågorna.
Också risk
Samtidigt finns då risken att många KD-väljare kan gå åt annat håll, säger Hagevi.
– Det är många väljare som röstar på dem för att de har det här K:et med, har de värderingarna och kommer utifrån frikyrkor och kyrkor.
Partiledaren Göran Hägglund säger sig inte riktigt tro på ett namnbyte, men är beredd att lyssna på alla förslag.
Inte heller Hagevi tror alltså på ett byte, men på mer av försök att profilera sig på sakfrågor.
– Den debatten kanske däremot bara har börjat.
