Liten ö i centrum för stort bråk i Medelhavet

I Europas yttersta utkant ligger Kastellorizo. Den närmsta bebodda grekiska ön – Rhodos – ligger fyra timmar bort med båt. Till den turkiska turistorten Kas är det bara 10 minuter.

Ön, omkring tio kvadratkilometer stor, blev populär bland turister efter den Oscarsbelönade filmen "Mediterraneo" 1991. Numera handlar dock rubrikerna främst om geopolitiskt heta känslor.

Men långt från den ångande ilskan i huvudstäderna går livet sin gilla gång längs Kastellorizos stränder, trots den senaste tidens styrkedemonstrationer i form av rivaliserande militärövningar i havet utanför ön.

I hamnen badas och fiskas det i samma turkosa vatten där olja och naturgas tros dölja sig under havsbotten, mineraler som har fått konflikten mellan Turkiet och Grekland att blossa upp igen. Ibland ser vice borgmästaren Stratos Amigdalos stridsflyg och fartyg med blotta ögat. Men när TT når honom beskriver han läget som lugnt.

– Vi följer förstås utvecklingen noga. Det är klart att vi oroar oss för vad som ska hända, vi önskar bara att livet ska återgå till det normala. Just nu är det svårt, men vi håller oss lugna, säger han över telefon.

De omkring 500 invånarna på Kastellorizo är vana vid att befinna sig i händelsernas centrum. 50-åriga Amigdalos har växt upp i skuggan av den långvariga dispyten mellan Grekland och Turkiet, där gränsdragningar i Egeiska havet är en av de mest omtvistade frågorna.

1996 stod länderna till och med på randen till krig om två obebodda öar.

– Det kan vara lugnt i många år. Sedan är det något nytt som får ilskan att koka. Nu har krisen varit djupare än på länge i några månader, säger Amigdalos.

– Det behövs dialog mellan parterna, så att det här kan få ett slut utan att konflikten blir allvarligare. Men det är svårt för Turkiet att acceptera att vi är en del av Grekland och Europa. Vi älskar vårt land.

Roten till konflikten kan delvis spåras till att Kastellorizo är en av de öar som gick till europeiska makter i och med de internationella avtal som skrevs under efter Ottomanska rikets kollaps i första världskrigets efterdyningar. Den senaste tiden är det dock kapplöpningen efter gas och olja som har fått länderna att trissa upp tonläget – eftersom de gör anspråk på överlappande områden i östra Medelhavet.

Grekland gör anspråk på territorialvatten runt sina öar, däribland Kastellorizo, vilket i praktiken innebär att Turkiet blockeras från stora delar av östra Medelhavet. Regeringen i Ankara anser i sin tur att Grekland inte ska ha rätt att utnyttja potentiella energiresurser i delar av havet som ligger inom synhåll från Turkiet men många mil från grekiska fastlandet.

Den 10 augusti skickade Turkiet forskningsfartyget Oruç Reis, eskorterat av stridsfartyg, till det omtvistade området för att borra efter gas och olja. Fyra dagar tidigare hade Grekland och Egypten skrivit under ett avtal om en ekonomisk zon i havet – vilket fick Turkiet att se rött.

Fiendskapen mellan de båda Natoländerna är starkast på högsta nivå. Eftersom det grekiska fastlandet är 60 mil bort och det skulle gå att simma de två kilometrarna över till Turkiet har öborna utvecklat ett nästintill symbiotiskt förhållande till grannarna i Kas.

De handlar på varandras marknader, äter på varandras restauranger – och när coronapandemin inte förbjuder det åker små båtar i princip skytteltrafik över den osynliga landsgränsen i bukten.

– De är våra vänner. Vanligtvis träffas vi nästan dagligen och när vi gör det pratar vi inte så ofta politik. Vi umgås helt vanligt, äter och dricker tillsammans utan att bråka om vem öns resurser faktiskt tillhör, säger Amigdalos.

– Vi har en väldigt nära relation och behöver varandra. Det är politiker på högsta nivå som driver konflikten.