Kristian Gidlund har avlidit

"Så föll ett långsamt regn genom trädgården. Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

Orden är Kristian Gidlunds. De inleder det sista inlägget på hans blogg "I kroppen min". Under tisdagen kom beskedet från hans närmaste familj att författaren och musikern avlidit, 29 år gammal. "Kampen har varit hård och på alla sätt ojämn. Men vad hans fiende inte visste var att den angripit en människa med ett mycket stort hjärta, ett hjärta som rymde oändligt med kärlek till de sina", skriver familjen på hans blogg och tackar dessutom för det stora stöd som visats honom.

Bloggen var ett slags personlig terapi, boken ett avsked.

Så förklarade Kristian Gidlund i en intervju med TT Spektra i april 2013 sin syn på skrivandet. Vid det laget hade bloggen "I kroppen min" haft över sju miljoner besök och boken "I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början" skulle precis publiceras. Att lämna efter sig något så konkret som en bok var en lättnad, konstaterade han. – Jag är ganska gammalmodig av mig. Jag tycker det är mäktigare att ha en bok i handen än att ha en blogg på skärmen.

När musikern och journalisten Kristian Gidlund fick diagnosen cancer i magsäcken 2011 bestämde han sig för att vara så öppen som möjligt om sin sjukdom. På bloggen berättade han naket och ärligt om hur sjukdomen steg för steg förstörde hans kropp, men också om sin inställning till sexualitet, droger och rätten att bestämma om sin egen död. Han ville inte bli ett offer för viskleken, ville minimera gåtorna om sig själv.

Många läsare förundrades över hans mod. Kristian Gidlund konstaterade att han visst var rädd – men inte för döden, utan för hur han skulle förvandlas på vägen dit.

Mot slutet såg han till att förverkliga några av sina drömmar; reste till Kalifornien med sina vänner, tog sig an den illa medfarna hittehunden Pysen och gjorde uppmärksammade intervjuer med såväl de gamla vännerna i Mando Diao som Sture Bergwall, tidigare känd som Thomas Quick.

Sin syn på döden utvecklade Kristian Gidlund i de sista kapitlen av sin bok. Redan titeln avslöjade att han inte nödvändigtvis såg den som ett totalt avslut, att "alltings början" kanske stod och väntade runt hörnet.