Stämningen var behärskad när Arbogamålet inleddes. Men när åklagaren spelade upp samtalet till SOS Alarm bröt känslorna igenom och många grät när de hörde ropen på hjälp.

Samtidigt stod det klart att inga DNA-bevis finns mot den åtalade kvinnan.

Mamman och sambon lutade sig med huvudena mot varandra. Deras vänner på de bakre raderna grät öppet, liksom många journalister. Uppspelningen avslutade kammaråklagare Frieda Gummessons mycket långa och detaljerade sakframställning i en kokhet, fullsatt rättssal i Köpings tingsrätt där en 32-årig tysk kvinna står åtalad för mord på två små barn och mordförsök på deras mamma.

Resultatet av DNA-undersökningen av katthår på kvinnans kläder som åklagarsidan hoppats skulle binda henne till brottsplatsen blev något av ett antiklimax.

Det visade sig vara helt uteslutet att håren kom från familjens katter. Och den hårtuss som mamman hade i handen när hon hittades visade sig med stor sannolikhet komma från henne själv. Den har tidigare uteslutits från den tyska kvinnan.

Inget DNA

Den misstänkta kvinnans advokat Per-Ingvar Ekblad var korthuggen och kritisk.

– Det är ingen som helst tvekan om att det här en oerhörd tragisk händelse. Det är bara det att det inte är min klient som gjort sig skyldig till detta, sade han.

Han tycker att det är ”mycket talande” att det inte finns någon DNA-bevisning som binder 32-åringen till morden, trots att oerhörda resurser lagts ner på att undersöka familjens hus.

– Hela huset har dammsugits från grund till taknock och man har inte hittat någonting.

Han anser också att åklagarens påstående om att mamman hållits isolerad efter händelsen för att inte påverkas av medieuppgifter inte alls är sann, eftersom hon obevakat fick umgås med flera av sina anhöriga.

Log och fnissade

Åklagaren ägnade större delen av sin sakframställan åt att försöka bevisa att den tyska kvinnan hade svårt att komma över brytningen med mammans sambo, och att det hade påverkat hennes psykiska tillstånd så mycket att hon begått morden. Därmed hade hon motiv.

Relationen mellan den tyskan och mammans sambo gicks igenom grundligt. Kärleksbrev och beskrivningar av sexuella möten lästes upp, bilder visades och dagboksanteckningar föredrogs.

32-åringen log ofta under förhandlingen och fnissade med sin tyska advokat Tanja Brettschneider, men när hennes kärleksbrev lästes upp klottrade hon ursinnigt på ett anteckningsblock framför sig.

Åklagaren läste även upp delar av den misstänktas psykiatriska journaler som upprättats efter hennes självmordsförsök. Av dem framgår att hennes föräldrar skilde sig när hon var i tolvårsåldern och att pappan som hon stod nära då flyttade ut och bröt kontakten med familjen. Kvinnan har själv sagt till en läkare att hon ser en parallell mellan pappans svek och att hennes före detta pojkvän, mammans sambo, gjorde slut med henne utan förklaring. Efter brytningen blev hon djupt deprimerad, något som förstärktes när mannen flyttade ihop med mamman och hennes barn.

Öga mot öga

Onsdagens förhandling var första gången under processen som mamman och tyskan möttes öga mot öga. Det har gjorts ett stort nummer av att 32-åringen inte har velat ställa upp på en vittneskonfrontation. Åklagarens förklaring till att hon inte tvingat kvinnan är att en sådan konfrontation inte blir lyckad om den misstänkta inte samarbetar.

Kvinnans advokat gav en annan version.

– Mammans sambo hade en bilddagbok med bilder på min klient. Hon kände sig därför obekväm att ställa upp på konfrontationen, sade Ekblad.