Här är hela Obamas segertal

– Om det är någon där ute som fortfarande tvivlar på att USA är en plats där allt är möjligt, som fortfarande undrar om landsfädernas drömmar fortfarande är vid liv i vår tid, som fortfarande ifrågasätter kraften i vår demokrati, då har ni fått svaret i natt.

– Svaret finns i köerna som ringlade runt skolor och kyrkor i mängder som aldrig tidigare skådats i detta land, hos dem som väntade i tre timmar och fyra timmar, många för första gången i livet, för att de trodde på att denna gång måste det bli annorlunda och att deras röst kunde göra en skillnad.

– Det är svaret som det ser ut när unga och gamla, rika och fattiga, demokrater och republikaner, svarta, vita, latinamerikaner, asiater, amerikansk ursprungsbefolkning, homosexuella, heterosexuella, rörelsehindrade och icke-rörelsehindrade amerikaner skickar budskapet till världen att vi aldrig har varit en grupp röda och en grupp blå delstater; vi är och kommer alltid att vara Amerikas förenta stater.

– Det är svaret som ledde dem som under så lång tid av så många har uppmanats att vara cyniska, att frukta och tvivla på hur vi kan bidra till vår historiska utveckling och återigen rikta in den mot hoppet om en bättre framtid.

– Det har varit en lång väntan, men i natt, sedan vi gjort vad vi gjort, i detta val, i detta avgörande ögonblick, har förändringen kommit till USA.

– Jag fick precis ett älskvärt samtal från senator McCain. Han kämpade länge och hårt i denna valrörelse och han har kämpat ännu längre och hårdare för det land han älskar. Han har genomlidit uppoffringar för USA som de flesta av oss inte ens kan börja föreställa oss, och vi är i dag gynnade av det som denna modige och osjälviske ledare har gjort. Jag gratulerar honom och guvernör Palin för alla deras framsteg och jag ser fram emot att arbeta med dem för att förnya vårt lands löften under de kommande månaderna.

– Jag vill tacka min partner på denna resa, en man som har fört en kampanj från hjärtat och talat för de män och kvinnor han växte upp med på Scrantons gator och som han reste med på tåget hem till Delaware, USA:s tillträdande vice president Joe Biden.

– Jag skulle inte stå här i natt utan det osvikliga stödet från min bästa vän sedan 16 år, klippan i vår familj, vårt lands nästa första dam Michelle Obama. Sasha och Malia, jag älskar er båda så mycket och ni har väl förtjänat den valp som följer med oss till Vita huset. Och hon är inte längre med oss, men jag vet att min mormor ser oss, tillsammans med den familj som gjorde mig till den jag är. Jag saknar dem i natt och jag vet att min skuld till dem är omätbart stor.

– Till min kampanjledare David Plouffe, min chefsstrateg David Axelrod, och den bästa politiska kampanjorganisation som någonsin samlats: ni gjorde detta möjligt. Och jag är för evigt tacksam för de uppoffringar ni gjort för att nå hit.

– Men viktigast av allt, jag ska aldrig glömma vem denna seger verkligen tillhör. Den tillhör er.

– Jag var aldrig den troligaste kandidaten att få uppdraget. Vi började med knappa resurser och begränsat finansiellt stöd. Vår kampanj var inte förankrad i Washingtons korridorer. Den började på Des Moines bakgårdar, i vardagsrummen i Concord och på farstutrapporna i Charleston.

– Vår kampanj har byggts upp av arbetande kvinnor och män som bidrog med de knappa besparingar de hade för att ge fem dollar och tio dollar eller tjugo dollar till vår sak. Den växte i styrka med hjälp av de unga människor som motbevisade myten om apatin i deras generation, som lämnade sina hem och familjer för att mot en knaper lön och lite sömn arbeta, med hjälp av de inte lika unga människor som trots bitter kyla överväldigande hetta knackade på dörren till främmande familjer. Från de miljontals amerikaner som organiserade och bidrog till att en folkets regering, av folket och för folket, efter två hundra år fortfarande finns kvar. Detta är er seger.

– Jag vet att ni inte gjorde detta bara för att vinna valet och jag vet att ni inte gjorde det för min skull. Ni gjorde det för att ni förstår det enorma uppdrag som ligger framför oss. För även om vi firar i natt vet vi att morgondagens utmaningar kommer att bli de största under vår livstid, två krig, en planet i fara och den värsta finanskrisen på ett århundrade.

– Medan vi står här i natt vet vi att modiga amerikaner vaknar upp i öknarna i Irak och de afghanska bergen för att riskera sina liv för vår skull. Mödrar och fäder kommer ligga vakna efter det att barnen har somnat och grubbla över hur de ska klara av bolånet, betala läkarräkningen eller spara tillräckligt för att barnen ska få läsa vidare. Det finns ny energi att samlas kring, nya jobb att skapa, nya skolor som ska byggas och hot som ska bemötas och allianser att återuppbygga.

– Vägen framför oss kommer att vara lång. Klättringen uppför är brant. Vi kanske inte når dit på ett år eller ens en mandatperiod. Men Amerika, jag har aldrig varit mer hoppfull än jag är i natt om att vi kommer att nå dit. Jag lovar er att vi, som ett folk, kommer att nå ända fram.

– Vi kommer att stöta på motgångar och göra snedsteg. Det är många som inte kommer att hålla med om varje enskilt beslut eller den politik jag kommer att föra som president och vi vet att regeringen inte kan lösa alla problem. Men jag kommer alltid vara uppriktig mot er om de utmaningar vi står inför. Jag kommer att lyssna på er, särskilt när ni inte håller med. Och viktigast av allt, jag kommer att bjuda in er till att vara med och arbeta för att göra om vårt land på det enda sätt som detta har gjorts i 221 år: sten för sten, kloss för kloss, från valkig hand till valkig hand.

– Det som började i vinterns djup för 21 månader sedan får inte sluta denna höstkväll. Denna seger i sig är inte den förändring vi behöver. Det är vår chans att få till en förändring. Låt oss inte glömma att om denna finanskris lärt oss något så är det att vi inte kan ha ett Wall Street som frodas när mannen på gatan lider i detta land. Vi reser oss eller faller som en nation, som ett folk.

– Låt oss motstå frestelsen att falla tillbaka i samma motsättningar, småaktighet, petitesser och omogenhet som har förgiftat vår politik så länge. Låt oss minnas att det var en man från denna stat som var först med att ta det republikanska partiets flagga till Vita huset, ett parti som grundats på värdet av självtillit, individuell frihet och nationell enighet. Detta är värden vi alla delar och när Demokratiska partiet vinner en stor seger i natt gör vi det med ödmjukhet och en övertygelse om att överbrygga klyftorna som har motverkat framsteg. Som Lincoln sade till det land som var betydligt mer tudelat än dagens USA: ”Vi är inte fiender, utan vänner. Även om passionen har gjort relationen ansträngd får den inte klippa av våra band av kärlek”. Och till de amerikaner vilkas stöd jag ännu måste förtjäna, jag har kanske ännu inte fått din röst, men jag hör era röster. Jag behöver er hjälp och jag kommer att vara er president också”.

– Och till alla er som ser på i natt, bortom vår horisont, från parlament och palts, till alla er som samlats runt radioapparater i bortglömda hörnen av världen: vår historia är åtskild, men vårt öde är delat och en ny gryning i det amerikanska ledarskapet har börjat. Till er som vill riva ned vår värld: vi kommer att besegra er. Till er som vill uppnå fred och säkerhet: ni har vårt stöd. Och till alla er som undrar om USA:s ledstjärna fortfarande skiner klart i natt har vi återigen visat att vår nations verkliga styrka inte är sprungen ur kraften i våra vapen och omfattningen på vår ekonomi, utan från den helande kraften i våra ideal: demokrati, frihet, möjligheter och osvikligt hopp.

– Det verkligt geniala med Amerika är att Amerika kan förändras. Vår förening kan förbättras. Och det vi redan har uppnått ger oss hopp inför det vi kan och måste åstadkomma i morgon.

– Detta val har många vinnare och har gett oss många berättelser som kommer att följa med oss under flera generationer. Men en berättelse som är med mig i kväll är den om en kvinna som röstade i Atlanta. Hon är på det hela taget som de flesta andra miljontals valdeltagarna som köade för att få sin röst hörd i detta val förutom när det gäller en sak. Ann Nixon Cooper är 106 år.

– Hon föddes bara en generation efter slaveriet, i en tid när det inte fanns några bilar, vägar eller flygplan. I en tid när någon som hon, på grund av hennes kön och hudfärg, inte kunde rösta. Och i natt tänker jag på allt hon sett under sina år i USA. Allt tvivel och hopp, kampen och utvecklingen, alla gånger vi fått beskedet att det inte går, och alla som har pressat på enligt det amerikanska mottot: Jo, vi kan.

– När hopplöshet rådde och depressionen hade grepp om landet, såg hon hur landet övervann fruktan själv med The New Deal, nya jobb och en ny känsla för det allmännas bästa. Jo, vi kan.

Hon fanns där för att se bussarna i Montgomery, vattenkanonerna i Birmingham och bron i Selma och för att se predikanten från Atlanta som sade ”We shall overcome” till folket. Jo, vi kan.

– En människa satte sin fot på månen. En mur revs i Berlin. En värld kopplades samman av vår egen vetenskap och våra drömmar. Och i år, i detta val, satte hon sitt finger på en skärm för att lägga sin röst. För efter 106 år i Amerika, genom de allra bästa tiderna och de mörkaste timmarna, vet hon att Amerika kan förändras. Jo, vi kan.

– Amerika, vi har nått så långt. Vi har sett så mycket. Men det finns så mycket mer att göra. Så, i natt, låt oss fråga oss själva om våra barn ska få leva för att se nästa århundrade, om mina döttrar ska bli så lyckligt lottade att få leva lika länge som Ann Nixon Cooper. Vilka förändringar kommer de att få se? Vilken utveckling kommer vi ha gjort?

– Detta är vår chans att ge ett svar på dessa frågor. Detta är vår stund. Nu är det dags för oss att få vårt folk tillbaka till jobbet och öppna möjligheternas dörrar för våra barn, att återfå välståndet och verka för freden, återerövra den amerikanska drömmen och bekräfta den fundamentala sanningen om att vi är många, men vi är en. Att så länge vi andas finns det hopp och när vi bemöts med cynism och tvivel och pratet om att vi inte kan kommer vi svara med det tidlösa mottot som gäller för hela mänskligheten. Jo, vi kan.

– Tack så mycket. Gud bevare er och Gud bevare Amerikas Förenta Stater.