"Gyllene tillfälle" för EU-närmande i Moldavien
På ett elegant och sommarvarmt café i centrala Chisinau berättar tidigare parlamentsledamoten Liliana Palihovici om den där kylan hon plötsligt kände för ett drygt år sedan.
Den 24 februari 2022 vaknade Ukraina och dess invånare i krig. Men det skakade också hos landets lilla granne i sydväst.
– Jag kan inte beskriva hur jag kände det när vi hörde ljudet av bomber vid Moldaviens gräns och flyktingarna började anlända. Folk var i total panik. Vad kommer att hända? Vi är för små. Vi är för svaga. Vi är inte förberedda, minns Palihovici, chef för den lokala demokratiinriktade tankesmedjan IVC, att hon tänkte.
Oron var förståelig. Liksom Ukraina ingick Moldavien tidigare i Sovjetunionen och har ofta dominerats av politiker med nära band till Moskva. Här finns redan ryska soldater på plats i utbrytarområdet Transnistrien och många befarade att den ryska planen var att ta hela kustremsan vid Svarta havet, förbi Odessa i Ukraina fram till Rumänien, vid gränsfloderna Donau och Prut.
Vill in i EU
Men den ryska frammarschen gick inte alls så som ledarna i Moskva hade tänkt sig. Ukrainas motstånd och västvärldens stöd har fått Ryssland att köra fast.
Samtidigt har både Ukraina och Moldavien tagit tydliga steg mot väst. Båda har ansökt om EU-medlemskap och accepterats som kandidatländer – något som annars brukar ta flera år. Förhoppningar finns om att redan i år få inleda formella förhandlingar om medlemskap.
Kriget har också gjort det lättare för Moldaviens västinriktade ledning att öka farten med de många juridiska och ekonomiska förändringar som krävs för att kunna fungera i EU.
– Det finns ett gyllene tillfälle nu, fram till nästa val. Vi har ett parti som har en komfortabel majoritet i parlamentet. Vi har en president som ingår i den majoriteten. Alla ingredienser finns på plats för att snabbspola igenom alla nödvändiga reformer, säger Ilie Chirtoaca på den oberoende organisationen CRJM, som arbetar för domstolsreformer och rättsstatsprinciper i Moldavien.
Rysk propaganda
Det mångåriga ryska inflytandet är fortfarande stort.
Chisinau har mycket som påminner om Moskva, med allt från snabbväxande popplar som sprider sitt dun i rännstenarna till mängder av "Krusse-kåkar", de enkla femvåningshus som byggdes i stor mängd över hela Sovjet på 1960-talet. Och så det ryska språket som syns och hörs överallt.
– Många människor här har fortfarande blicken riktad mot Ryssland. Vi har utsatts för mer än 30 år av rysk propaganda och ryska tv-kanaler, konstaterar Chirtoaca.
Arvet märks även inom utbildningen och rättsväsendet.
– Vi har aldrig haft ett verkligt oberoende domstolssystem. Det härrör från Sovjettiden där domarna ansåg att rättvisa är vad partiet vill, säger kollegan Vladislav Gribincea.
Rika oligarker
CRJM:s syn på vad regeringen gör är tydligt positiv. Men alla är inte lika glada.
Stenrika oligarkerna Ilan Sor och Vladimir Plahotniuc är i rejäl fejd med de styrande och anser sig orättvist anklagade för korruption och att verka för Rysslands räkning.
På sina håll i Chisinau syns enstaka demonstranter – ofta ur den äldre generationen – i vita tröjor med engelsk text som manar till kritik mot president Maia Sandu.
Moskvavännerna kämpar emellertid i motvind. Både Sor och Plahotniuc har placerats på EU:s nyinrättade sanktionslista över personer som anses arbeta för att destabilisera Moldavien.
När stats- och regeringschefer från i stort sett alla länder i Europa, utom Ryssland och Belarus, nyligen höll toppmöte utanför Chisinau östes det beröm över landets ledning.
Vill ha hjälp
Men om Moldavien ska lyckas med sin strävan mot väst krävs sannolikt inte bara vackra ord utan även annat stöd.
På CRJM räknar man med att regeringens popularitet kommer att minska i takt med antalet obekväma politiska och ekonomiska åtgärder kommande år. Även om de ryssvänliga kanske aldrig mer blir starka nog att återta makten lär oppositionen ändå öka i valet 2025.
– Här tror jag att Europa och USA kan hjälpa mycket, med infrastrukturprojekt. Folk röstar på vad de kan se med sina egna ögon: vägar, bättre kommunikationer, billigare energi, säger Gribincea.
– Det är som sett sprintlopp: det gäller att ordna så mycket som möjligt under den här tiden, säger Chirtoaca.
"Kommer att lyckas"
Hur det fortsatt går i kriget i Ukraina är givetvis också helt avgörande.
– Kampen för Ukrainas självständighet är också en kamp för Moldaviens, säger Liliana Palihovici.
Att kriget fått västvärlden att bry sig ser hon samtidigt som positivt. Toppmötet nyligen var ett exempel. Att Palihovici själv går från intervju till intervju med inresta EU-korrespondenter på fincaféet i Chisinau är ett annat.
– Jag är mer optimistisk nu, när det gäller vilken uppmärksamhet Moldavien får, hur det finns en förståelse för vad som händer här. Vi har förstått att vi inte är ensamma. Vi kommer att kunna lyckas, säger Liliana Palihovici.
Fakta: Moldavien
Moldavien ligger i sydöstra Europa, med gräns mot Rumänien i väst och Ukraina i öst. Landet har knappt tre miljoner invånare, varav ungefär en miljon i huvudstaden Chisinau.
President sedan december 2020 är Maia Sandu (född 1972), med Dorin Recean (född 1974) som premiärminister sedan i februari. Landet beskrivs ofta som Europas fattigaste, med en BNP per capita på cirka 5 000 USA-dollar (mot drygt 60 000 för Sverige).
Moldaverna talar en dialekt av rumänskan och landets historia är också nära kopplad till Rumäniens. Landet lydde under Osmanska riket till 1812, under Tsarryssland till 1856 samt 1878–1918 samt till Sovjetunionen 1940–41 och 1944–91. Vid Sovjetunionens sammanbrott utbröt ett kortvarigt inbördeskrig som lett till att området öster om floden Dnestr fortfarande fungerar som utbrytarrepubliken Transnistrien.
Fakta: Vägen in i EU
Moldavien, Ukraina och Georgien ansökte alla tre om medlemskap i EU i samband med Rysslands förnyade militära attack på Ukraina i fjol våras. Moldavien och Ukraina har också fått formell status som kandidatländer, medan Georgien har utlovats detsamma om man genomför ett visst antal åtgärder.
Moldavien och Ukraina väntar härnäst på besked om man får inleda formella förhandlingar om medlemskap. EU-kommissionen kommer med rekommendationer i höst i sin årliga stora rapport om läget i ansökarländerna. Eventuellt beslut om förhandlingsstart kan sedan sannolikt tidigast tas vid årets sista EU-toppmöte i december.
Även Bosnien och Hercegovina har fått kandidatstatus, men väntar på besked om förhandlingsstart.
Sedan tidigare förhandlar Montenegro (sedan 2012) och Serbien (sedan 2014) om EU-medlemskap. Albanien och Nordmakedonien har fått klartecken för förhandlingar, men utöver ett inledande möte i juli 2022 har inga så kallade förhandlingskapitel ännu öppnats.
Med Turkiet inleddes förhandlingar 2005, men lades tills vidare på is 2016.