Den siste uppe ur Chilegruvan
Den siste av arbetarna, Luis Urzua, var då befriad från underjorden.
Den 54-årige förmannen Urzua kom upp till jordytan nästan 23 timmar efter den först räddade kamraten Florencio Avalos.
Urzua blev den som fick stanna längst tid i gruvan efter olyckan för 69 dygn sedan, den 5 augusti då ett ras spärrade in de 33 arbetarna. Han är därmed också den som överlevt längst under jord efter en gruvolycka.
Näst sist upp blev Ariel Ticona, 29 år. Han klev ur räddningskapseln klockan 02.27 svensk tid natten till torsdag.
Ariel Ticonas hustru Elizabeth Segovia födde dottern Esperanza (Hopp) 40 dagar efter olyckan.
Hälsoläget är gott bland nästan alla de räddade arbetarna, rapporterade hälsovårdsministern Jaime Manalich på onsdagen.
– Tre av 16 behöver någon form av vård. En av dem får antibiotika intravenöst mot en svår lunginflammation.
Två andra genomgår avancerad tandkirurgi och får smärtlindring på grund mycket allvarliga infektioner.
Men majoriteten "är vid mer än tillfredsställande hälsa", sade Manalich sedan de förts i helikopter till sjukhuset i Copiapo, fyra mil från koppar- och guldgruvan i San Jose.
Strax efter den lyckade räddningsaktionen började den första av de män, som hjälpte gruvarbetarna i under jorden, sin resa upp.
Nästa räddningsarbetare kom upp strax före klockan fyra på torsdagsmorgonen.
Den sjätte och sista räddningsarbetaren, Manuel Gonzales återvände från underjorden, efter drygt ett dygn, klockan halv sex på torsdagsmorgonen. Gonzales var också den första räddningsarbetaren som firades ner och mötte de instängda männen.
Därmed är San Josegruvan tom på människor. Dess framtida öde är oklart eftersom president Sebastian Pinera sagt att den inte får öppnas igen innan säkerheten för arbetarna är garanterad.
Även säkerheten i Chiles andra gruvor ska granskas, sade Pineras som gjorde sitt utspel när den första gruvarbetaren återfick sin friheten natten till i onsdags.
Gruvolyckan i Atacamaöknen
Den 5 augusti stängdes 33 gruvarbetare in av ett ras i guld- och koppargruvan San José i Atacamaöknen i norra Chile.
Den 7 augusti rasade det på nytt när räddningsmanskap försökte undsätta de nödställda. Då beräknades luften och förnödenheterna i skyddsrummet endast räcka i tre dagar.
Den 19 augusti förklarade president Sebastián Piñera att räddningsförsöken sannolikt hade misslyckats.
Den 22 augusti nåddes ändå ett genombrott när ett handskrivet brev drogs upp ur ett av de borrade hålen: "Vi lever alla 33" löd texten som fick hela Chile att jubla.
"Leve Chile, för fan!", sade Piñera.
De instängda hade klarat sig de två första veckorna på varsin munfull tonfisk, en halv kopp mjölk och ett kex varannan dag. Senare har de fått nedsänt mat och medicin och andra förnödenheter för att överleva i väntan på räddning.
Den 9 oktober nådde en av de tre jätteborrarna fram– långt före tidsplanen som talade om ett par månaders arbete till.
Den 13 oktober kom finalen på räddningsaktionen när Florencio Avalos som förste man befriades. Insatsen är unik på många sätt, bland annat är det världsrekord i antal dagar som gruvarbetare har överlevt under jord efter en olycka. Händelsen har också satt ljus på de svåra arbetsförhållandena i den enormt lukrativa gruvindustrin i Chile och andra länder. Varje år dör minst 12 000 personer runt om i världen i gruvolyckor. (TT)
