Saleh har framtiden för sig

Regissören Tarik Saleh, 37, befinner sig i Trollhättan när BT ringer upp. Tidigare samma dag satt han i SVT:s morgonsoffa.

Mediacikusen har bara börjat.

– Helt otroligt! Plötsligt får jag höra att Susan Sarandon vill käka middag med mig. Det är sant! Helt galet!

Tarik skrattar.

– Jag tog flyget till Trollhättan. Det var det enda sättet att hinna hit i tid.

Trafikflyg är dock något som inte är tillåtet i den framtidsvärld som Saleh har skapat i Metropia.

Filmen utspelar sig år 2024. Europa befinner sig i en djup ekonomisk kris och den enda fungerade infrastrukturen är det enorma tunnelbanenät som knyter ihop hela kontinenten.

Telefonförsäljaren Roger gillar dock inte tunnelbanan. Varje gång han går ner i tunnelsystemet hör han en röst i sitt huvud. Därför tar han sig hellre till jobbet på cykel.

– Men den här morgonen som filmen utspelar sig så har någon vandaliserat hans cykel. Han blir tvungen att gå ner i tunnelbanan och väl där inne börjar han hitta ledtrådar till en konspiration. Han blir mer och mer indragen?

Tarik Saleh berättar om handlingen med stor inlevelse. Det märks att han hyser stor fascination för konspirationer och hemliga sammansvärjningar.

– Jag älskar det! Men jag tror inte på konspirationsteorier egentligen. Jag har gjort filmer om händelser som har varit omgärdade av konspirationsrykten – men ju mer man lär sig om dem desto mer inser man att det oftast är personliga drivkrafter som ligger bakom. Det är inte så att folk sitter runt ett bord och bestämmer en massa konstiga saker.

Före arbetet med Metropia ägnade sig Saleh främst åt dokumentärfilm tillsammans med hyllade Videocrazy-filmaren Erik Gandini.

Duon har prisats på fler stora filmfestivaler – inte minst för arbetet med filmen Gitmo som skildrar hemlighetsmakeriet kring amerikanska Guantanamobasen på Kuba.

Steget från dokumentärfilm till animerat kan tyckas vara långt. Men det tycker inte Tarik som har växt upp i en studio där hans far skapade specialeffekter till spelfilmer.

– Konstigt nog blev Metropia nästan ännu mer dokumentär än de dokumentärfilmer jag har gjort.

På vilket sätt då?

– Vissa saker som skildras är så verkliga. När jag har varit ute och visat filmen, har människor har kommit fram till mig efteråt och frågat anklagande: ”Kommer det att bli såhär!?”.

Egentligen är det nog en sådan reaktion som regissören hoppats på.

För trots att handlingen i Metropia är helt påhittad skall skildringen av ett kontrollsamhälle på frammarsch ändå inte kännas helt främmande för publiken.

Den ekonomiska krisen och debatten kring FRA-lagen är på något sätt besläktade med Metropias framtidsvärld.

– När jag var liten och lekte så gillade jag inte när någon sade att det bara är på låtsas. Det ska ju vara på riktigt. De jag leker med ska inte komma och säga att det bara är en film. Det är ju inte bara film – det är ju på riktigt! Den inställningen genomsyrar hela arbetet med filmen. Även om scenariot ibland är helt vansinnigt, så är allt genomfört på största allvar.

Filmen har fått både ris och ros av kritikerkåren. Men Tarik bryr sig inte om vad recensenterna tycker – istället hoppas han att publiken tar den till sig.

– Det är underbart som regissör att sätta sig i biosalongen och säga: ”Wow! Jag har aldrig sett något liknande tidigare”. För så är det verkligen. Man får se något man aldrig har sett tidigare – det kan jag lova. Sedan kan jag inte lova att alla kommer att gilla själva historien.