Lundells framfart genom historien
Det är en hyllning till hans mest hängivna fans. De som hänger över scenkanten, som skrålar ”Uffe, Uffe, Uffe” mellan låtarna och som dansar sig bortom vett och sans till ”Sextisju, sextisju”.
Jag vet. En gång i tiden stod jag nämligen själv där.
Året var 1985.
Ett år som fortfarande inte liknar någonting annat i Lundells mer än trettio år långa karriär som artist.
I sin bok ”Den vassa eggen, Ulf Lundells kreativa kaos” (Norstedts) beskriver journalisten Håkan Lahger mycket detaljrikt den turbulenta tid som både föregick och följde på Lundells mest älskade och hyllade album.
Att läsa Lahgers bok är som att åka tidsmaskin.
Plötsligt minns jag den fullkomligt sanslösa sommaren i Lundells fotspår.
Den skandalomsusade konserten i Borgholms slottsruin. Lundell full på scen. Notstället med texterna som blåser ut i publikhavet. Och revanschen dagen efter, när kvällstidningarna fortfarande vädrar blod och vill se Lundell sjunka ännu djupare i skiten. Själv tog jag min sovsäck och gick ut på Alvaret för att sova. På morgonen vaknade jag av att en ko stod och bligade på mig.
För det var ju så det var.
Lundells liv var upp och ned. Mitt liv var upp och ned. Lundells äktenskap var på upphällningen. Jag hade nyss brutit upp från ett långt förhållande. Lundell rökte och drack. Jag gjorde likadant. Tillsammans med min polare Leffe slog jag följe med Lundell, full fart genom evigheten.
Men så var sommaren över och festen slut. Tillbaka i vardagen med jobb och plikter.
Fast Lundell blev ett sällskap då också.
Dubbel-LP:n Den vassa eggen släpptes och när hösten kom satt jag ensam i min tvårummare på Österlånggatan, kedjerökte och spelade mer eller mindre sönder den på en vecka.
Lundell sjöng om kärlek som tar slut. Om svårigheten att hantera en nyvunnen frihet. Om oron som likt en dålig tand hela tiden gör sig påmind. Texterna träffade stenhårt. Identifikationen var total.
Jag och Leffe såg Lundell i sporthallen i Jönköping den hösten. Då var han i bra form.
På nyårsaftonen åkte vi upp till Stockholm, drog på oss våra hyrda smokingar och firade tolvslaget med Lundell och alla hans gäster på Johanneshovs hockeylada.
Kanske var det också där som mitt närmast maniska förhållande till Lundell tog slut.
Jag köpte visserligen skivorna som kom. Jag läste romanerna. Men inget av det kom egentligen i närheten av Den vassa eggen. Det är och förblir Lundells mästerverk. En milstolpe i svensk rockhistoria.
I kväll spelar Ulf Lundell på Åhaga. Det är tio år sedan han var i Borås senast. Då, i Boråshallen, var han inne i en sturm und drang-period. Jag minns bara Janne Barks låååånga gitarrsolon och en Lundell som knappt sa tack mellan låtarna.
Höstens turné – som sägs vara den sista – går under beteckningen ”unplugged”. Men det är en sanning med modifikation. Enligt uppgifter inleder Lundell första halvtimma ensam med akustisk gitarr, för att sedan släppa in bandet på scen.
Fattas bara annat.
Han vill väl inte göra ”pojkarna längst fram” allt för besvikna.
Om de nu fortfarande finns kvar.
Ulf Lundell
Född: 20 november 1949
Gör: Svensk rockmusiker, författare, bildkonstnär och poet.
Aktuell: Kommer till Åhaga i kväll med sin turné ”Unplugged”
Uppväxten
Ulf Lundell är uppväxt på Södermalm i Stockholm men flyttade senare till Ormingelandet, öster om Stockholm.
Debuten
Lundell debuterade 1975 med skivan Vargmåne. Året efter kom debut- och generationsromanen Jack (1976).
Genombrottet
År 1982 släppte Lundell skivan Kär och galen, som innehöll hans kanske mest välkända alster, sången Öppna landskap. Den gjorde honom till en av Sveriges största artister. Hans popularitet var som starkast under 80-talet men han har fortfarande många lyssnare.
Alkoholen
Ulf brottades med svåra alkoholproblem vilka han enligt honom själv kom över ”när han mötte Gud” 1988, han döptes kort därefter i Ebeneserkyrkan.
Statusen
Skivan I ett vinterland från 2000 är hans näst mest sålda skiva. Dessutom har han haft stort inflytande på den svenska musikscenen, bland annat på singer-songwriters som till exempel Lars Winnerbäck och Tomas Andersson Wij.
Förebilderna
Lundells egna förebilder är personer som Jack Kerouac, Bob Dylan, Cornelis Vreeswijk och Bruce Springsteen.
Gitarren
”Den vita viskningen”, är för vissa fans lika legendarisk som Bruce Springsteens gitarr och syns bland annat på omslaget till Natten hade varit mild och öm.
Turnén
Hösten 2008 kommer Ulf Lundell turnera för första gången på över två år och släpper även sin första studioskiva på tre år.
Håkan Perssons hetaste Uffe-tips
Ulf Lundell är produktiv som få. Skivorna har genom åren avlöst varandra i en strid ström. Håkan Persson plockar ut fem russin ur Lundell-kakan.
Den vassa eggen (1985)
Lundells svar på Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap är fortfarande ett omskakande dokument av vad som händer när kärleken mellan man och kvinna övergår i ett närmast regelrätt skyttegravskrig. Produktionen känns idag en aning överlstad och daterad, men Lundells röst, som när som helst hotar att krackelera, bränner som en svetslåga genom ljudbilden.
Sweethearts (1984)
Lundell har aldrig hymlat med sina idoler. Här tolkar han några av dem – Van Morrison, Springsteen, Dylan, Cohen. Resultatet blir en oväntad och väldigt personlig hyllning. Bäst bland många bra låtar: översättningen av Randy Newmans alkoholmarinerade Guilty.
Ripp Rapp (1979)
Klipp-och-klistra-omslaget andas punk och uppror. Men det här är istället Lundells kanske mest poppiga och hitvänliga platta. Allt från öppningsspåret På fri fot, via Rom i regnet (med snygg stämsång av Agnetha Fältskog) och diskorökaren (Oh la la) Jag vill ha dig till ödesmättade Ute på tippen.
Vargmåne (1975)
Lundells debut recenserades i Expressen samtidigt som Springsteen Born to run. Jag älskade dem båda. Det perfekta soundtracket för mopedutflykter och mellanölsfyllor.
Utanför murarna (1989)
En av Lundells mest underskattade skivor. Samarbetet med mångårige parhästen Kjell Andersson var över och Dagge Lundqvist kallades in som producent. Kanske är det därför som det låter lite för snyggt och polerat. Men låtarna håller mästarklass. Som Gammal Dodge – en svidande vidräkning om outsiderskap, sett ur ett underifrånperspektiv.
