En gränslös man på besök

– Det blir en föreställning med två herrar, en gitarrsamling och ett knippe bra låtar. Och så lägger vi ut texten kring världen och livet. Det har funkat jättebra i Norge.

Säger Mikael Wiehe som precis är hemkommen från en månadslång turné på andra sidan Kölen. Han låter glad. Vilket det onekligen finns skäl till. Turnén har varit en kanonsuccé.

– Vi har gjort 23 konserter i Norge. Och vi är bäst i världen i Norge. Alla konserter har varit utsålda.

Nu väntar nio spelningar i Sverige för duon Wiehe och Aleksandersen. Först ut är Borås. Ikväll står de bägge på Sagateaterns scen.

– Det är en sak som irriterar mig, säger Mikael Wiehe och förklarar att många svenska artister har en stor norsk publik. Men här i Sverige är det väldigt få som har koll på den norska musikscenen.

– Det vill jag göra något åt. I Norge är Åge lika stor som Ulf Lundell, men han har ett politiskt engagemang som Björn Afzelius. Hans mest kända låt heter Ljus och värme som jag har nyöversatt.

Mikael Wiehe träffade Åge Aleksandersen första gången 1985 när denne spelade in Hoola Bandoola-låten Jakten på Dalai Lama på skiva. Wiehe medverkade på några verser och en vänskap var född. Alexandersen brukade även jobba mycket med Wiehes gamle parhäst Björn Afzelius (som för övrigt var hur populär som helst i Norge).

Wiehe tycks arbeta mycket i par numera. Före den aktuella akustiska turnén med Åge Aleksandersen gjorde han några spelningar med poeten Jacques Werup i Skåne.

Och innan dess gjorde han en Dylanplatta med Ebba Forsberg, samt en skiva med Totta Näslund.

Du verkar blivit mer av samarbetsartist än soloartist idag.

– Jag har lagt märke till detta också. Och som vanligt är det ofta tillfälligheterna som styr. Men i maj ska jag in i studion och göra en alldeles egen platta med alldeles egna låtar.

Wiehe avslöjar att albumet är planerat att släppas till hösten, annars är han förtegen om projektet. Tills dess kan vi alltid lyssna på hans gamla skivor, det har ju blivit en försvarlig bunt genom de 45 år (!) Mikael Wiehe hittills varit verksam som artist.

Hur ser du på musikutvecklingen sedan du startade? Var det bättre förr?

– Jag tror att musiken spelar större roll idag än för 45 år sedan. Folk lyssnar på musik överallt och fler identifierar sig med musiken. Det finns många fler ställen att spela på också, i alla fall upplever jag det så i Malmö.

Därefter tillägger han:

– Men det mesta av musiken är skit. 90 procent är inget att ha. Så har det alltid varit.

Känner du igen följande citat? ”Jag har inte skrivit den bästa sången och jag har inte skrivit flest sånger. Men jag har banne mig skrivit flest bra sånger i det här landet”.

– Det sa jag för 15 år sedan. Nu skulle jag vilja modifiera det: jag är en av dem som skrivit flest bra sånger i det här landet.

Vilka fler inkluderar du då?

– Tja, Ulf Lundell är en. Thåström, Eva Dahlgren. Och Dan Hylander, Lars Winnerbäck...

Titanic har blivit något av din signaturlåt, ungefär som Deep Purple har Smoke on the Water. Tröttnar du aldrig på den?

– Nej. När jag sjunger en sång är jag djupt koncentrerad på den, just då. Det är precis som att vara med en kvinna. Man tänker aldrig på hur många gånger man gjort det förut.