Det var, med Oasis som uppenbart undantag, ovanligt högutbildad och civiliserad popmusik. Banden bildades på universitet och konstskolor, av killar som skrev smarta texter och hade glasögon.

Män som Damon Albarn, Jarvis Cocker och Stuart Murdoch skapade ett popmansideal som spann vidare på Morrisseys arv och fick plugghästar världen över att köpa gitarrer. Men en bit in på 2000-talet var deras tid definitivt över. 00-talets nye popman tog över tronen med ett ”oi!” och en svingad ölflaska.

2002 var året då brittisk popmusik hoppade av skolan och började hänga på gathörnet. Den då 24-årige Mike Skinner gjorde det extra tydligt genom att döpa sitt projekt till The Streets och göra en platta om sitt och kompisarnas liv i Birmingham. Skinners gäng var geezers, vanliga Birminghamgrabbar som spelade Playstation, rökte gräs och hängde på puben.

Medan nittiotalets popmän gick ner sig i allt mer avancerade konceptskivor förenade Mike Skinner och hans kronprins Jamie T poetisk finess med att gräva där de stod.

”’Round ’ere we say birds, not bitches”, rappade Skinner på The Streets andra singel Let’s push things forward.

Det summerar storheten i ett av de album jag spelat mest det här årtiondet. Låten ligger på plats 71 på min lista.

Samma år debuterade också The Libertines med en ny och råare pubrock producerad av Clash-hjälten Mick Jones. Sångaren Pete Doherty symboliserar den brittiske popmannens förvandling; han var en toppstudent som bröt sig loss från duktigheten och kastade sig huvudstupa in i en smutsig rockmyt.

Hans heroinmissbruk fick ett glamouröst skimmer när han silade tillsammans med flickvännen Kate Moss, vilket var godis för brittiska tabloider men inte så bra för The Libertines som splittrades efter sitt andra album. Då hade Doherty bland annat brutit sig in i sin vapenbroder Carl Barâts lägenhet för att skaffa fram pengar till droger. Deras hatkärlek speglas i Can’t stand me now som är nummer 77 på listan. Just nu ryktas det återigen om en återförening av The Libertines. Vi får väl se vad som händer nästa år.

Libertines andliga småbröder Arctic Monkeys har lyckligtvis hållit sitt babyhull fritt från kanylstick. Istället har de byggt en karriär på extrema mängder tonårsenergi spridd över internet. Tillsammans med Lily

Allen brukar de pekas ut som beviset på att band kan slå igenom via MySpace istället för genom ett skivbolag.

När I bet that you look good on the dancefloor hade dock Sheffieldgrabbarna skrivit på för Domino records.

Singeln gick rakt in på nummer ett i England och når plats 73 här.