Tung ekonom: ”Vi har redan passerat toppen”

BT har skrivit återkommande om konjunkturen som visar att såväl Västsverige som riket i stort befinner sig i en högkonjunktur. En aktör som håller koll på läget i ekonomin är stort är bankerna. Och när Handelsbankens chefsekonom Ann Öberg gästade Borås och Textile fashion center var det med både positiva och negativa besked.

– Vi är mitt inne i högkonjunkturen och där har vi redan nått tillväxttoppen. Så det vi har framför oss är en lågkonjunktur.

Om nu en och annan medborgare kan tycka att det inte var så jättelänge sedan hjulen började snurra på allvar, så kan man tillägga att det dröjer ett tag innan lågkonjunkturen kommer. USA förväntas enligt Ann Öberg att hamna i en lågkonjunktur först, under 2019.

– Sverige har legat steget före andra länder när vi gick in i högkonjunktur ifjol. Det speciella nu är att vi har så väldigt låga räntor, vilket vi normalt förknippar med en lågkonjunktur. Och lågkonjunkturen var ovanligt lång innan vi gick in i högkonjunktur – den pågick i nästan tio år, från finanskrisen.

Det är flera saker som gör den övergripande ekonomiska situationen unik nu jämfört med den konjunktur om rådde före den stora krisen 2008, förklarar hon.

– Om vi jämför med senaste gången vi befann oss i högkonjunktur, 2007, så har vi såväl en penningpolitik, en finanspolitik och ett privat sparande som avviker, förklarar Ann Öberg.

Minusränta under högkonjunktur är alltså onormalt – 2007 låg räntan på fyra procent. Vidare är offentliga sektorns sparande lägre än vad vi såg i den tidigare högkonjunkturen. 2007 fanns det cirka 100 miljarder mer i offentliga sektorns kassakista.

– Jämfört med andra länder har vi pengar i statens kassa, men inte om man jämför historiskt. Det betyder att staten har mindre ammunition att klara av nästa lågkonjunktur. Och i och med att det är val nästa år, räknar vi med en valbudget där överskottet närmar sig noll eller det rentav blir underskott.

Ann Öberg betonar dock att det finns finanspolitiska åtgärder staten kan genomföra som inte behöver kosta pengar.

– Man kan ändra arbetsmarknadens och bostadsmarknadens funktionssätt. Det handlar om att öka rörligheten på bostadsmarknaden och minska klyftor och öka matchningen på arbetsmarknaden.

Just det sista är en nödvändighet för att nå fortsatt tillväxt i ett Sverige som till skillnad mot de flesta länder i Europa har en starkt växande befolkning, inte minst till följd av stora flyktingströmmar. Här behövs reformer för att öka integrationen på arbetsmarknaden.

– Utrikes födda och lågutbildade har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden under denna högkonjunktur.

Även när det gäller bostadsmarknaden är det viktigt att det behov som kommer av en växande befolkningen möts av ett utbud av bostäder som svarar mot efterfrågan, betonar chefsekonomen.

– Det råder stora regionala skillnader när det gäller utbudet. Bygger man bostäder som svarar mot efterfrågan från olika grupper?

Om ammunition saknas i den ekonomiska politiken finns det dock gott om den hos hushållen. Sparandet är ovanligt högt, trots högkonjunkturen.

– Hushållen både konsumerar mycket, lånar mycket och sparar mycket. Just sparandet sticker ut, det tyder på att hushållen ser en osäkerhet och behöver en buffert. Det kan handla både om att klara en framtida pensionstillvaro och att klara av bolånen när räntorna stiger.

Även när det gäller sparandet finns klyftor – yngre, storstadsbor och låginkomsttagare är grupper som inte sparat så mycket som andra.

Fotnot: Till offentliga sektorns ekonomi hör stat, landsting, kommun och pensionssystemet.