Näringsliv söndag: Alla mot alla
Vänner förvandlas till fiender. Helgon störtas. Den ena dagens hjälte blir nästa dags bov. Prishöjare i alla led vädrar morgonluft.
Det är inte bara etanolfarare som vandrat smärtornas väg från miljöhjältehöjder till svältframkallare. Även Kravodlarna ställs i skamvrån som eländesskapare eftersom de inte vill utnyttja produktionsresurserna full ut. Nya profeter träder fram och förkunnar högkonsumtionens lov. Bara vi köper med rätt stämpel är allt frid och fröjd...
Själv har jag i välutvecklad avundsjuka lite svårt att smälta att vår snåla pyttebil inte ger rätt till någon fri parkering eller andra förmåner. Grannarnas nya bränsleslukare får stämpeln miljöbil och subventioneras med skattepengar och parkeringstillstånd. Men så är ju naturligtvis pengarna till så kallade miljöbilar inte till för miljön utan mer ämnade att stimulera försäljning av stora törstiga bilar producerade i Sverige. Protektionism version 8.0.
En debatt handlar om det etiska i att använda spannmål och åkerproducerat som bränsle, energi. Debatten är möjligen ny, men inte idén att använda spannmål som drivmedel.
Det var just drivmedelsproduktion som i slutet av förrförra seklet lyfte upp min hembygd, Varaslätten, ur knapphet och armod. Då gällde det export av havre till England. Londons hästdragna transporter krävde väldiga mängder energirik spannmål. Från Herrlunga till Uddevalla byggdes järnväg för att främja exporten. Havrebanan kallades den då. Och det skaldades om det öppna slättlandskapet där himmel och havre möttes vid horisonten.
Numera går väl en stor del av havren som drivmedel till nöjeshästar. Jag har svårt att tro att morgongröten och havreflarnen förmår suga upp allt som odlas. Mitt tips är att fritidshästarna snart står på tur för att anklagas för svält och globala matprishöjningar.
Själv fick jag skönt gott miljösamvete när jag nyligen läste att havskräftor är den mat som per portion ger största klimatpåverkan. Vi har sedan länge hemma mönstrat ut havskräftan från från det dagliga tugget. Ibland är det lätt att leva miljöanpassat.
En företrädare för näingslivet som jag mötte i veckan berättade om missnöjet han hört om BT:s bevakning av företag.
– Men har ni talat om för tidningen vad ni håller på med? hade han frågat.
– Nej, det har vi inte, blev svaret.
Ändra på det, hör av er när det händer saker.
