Susanne: "Tur att vi inte åkte hem!"

När min dotter kom till världen tog det ca 11 timmar inne på förlossningen och cirka 12 timmar hemma innan vi åkte in. Så när vi skulle få nästa barn visste jag att det kunde ta tid.

Allting började på torsdagskvällen den 25/1 2007. Satt i soffan o tittade på TV när jag kände att jag blev fuktig där nere. Gick på toaletten och tänkte: äsch.. lite flytningar är ingenting. En binda så är det löst. Inget mer hände förrän på natten då jag kände att det började göra ont... riktigt ont. Tänkte att äntligen är det dags. Härda ut lite, försök sova lite så är det enklare att stå ut med smärtan. Somnade konstigt nog efter ca 1 timme och vaknade utvilad på morgonen. Jaja... det var väl bara för värkar eller nått, tänkte jag. Gick hemma och städade lite under fredagen och kände inte av något annat än flytningarna jag hade fått kvällen innan.

På lördags morgonen kände jag att det började göra lite ont när jag stog upp eller gick så jag satte mig och tittade på teve medan sambon fixade frukost åt mig och vår dotter. Varje gång jag gick på toaletten eller bara gick/stod kände jag samma känsla som värkar men så fort jag satte mig ner slutade det göra ont. Ringde förlossingen för att rådfråga om allt var normal men allt svar jag fick från dom var: du behöver inte oroa dig förrän du har regelbundna värkar.

Jag ringde våran barnvakt (som lovat att passa dottern när det var dags) för att kontrollera att hon inte hade något bokat IFALL vi skulle behöva åka senare.

Ringde till förlossningen vid femtiden på eftermiddagen för att kolla ifall det var normal att ha flytningar i slutet av graviditeten eller om det kunde vara vattnet som kanske har sipprat. Åter igen fick jag svaret att har du inte regelbundna värkar behöver du inte oroa dig. MEN om du nu känner förr att kolla vattnet så är du välkommen in men du får troligen åka hem igen.

Sagt och gjort vi åkte in. Fick göra en CTG när vi kom in kl 18.00, men den visade ju ingenting. Jag fick ju ligga ner o ta den och då hade jag aldrig ont. Fick ju bara ont när jag stod upp. Fick vänta 2 timmar på att en läkare kunde komma och kolla den eventuella vattenavgången. Ca kl 20.00 kom läkaren och jag hann knappt sätta mig i gynstolen förrän läkaren fick en dusch. Jepp du har haft en vattenavgång sa läkaren. Sköterskan som tagit CTG kurvan och som svarat i telefonen kom in samtidigt som vi var klara. Hon sa att eftersom jag inte hade några regelbundna värkar så kunde jag åka hem. Kl var då ca 20.30 och jag var ganska trött. Vi frågade om det fanns möjlighet att övernatta en natt för att vara på den säkra sidan. Djup suck hördes från sköterskan men sen sa hon jaja men ni får betala för extra sängen för sambon. Vi installerade oss i sovrummet och sambon åkte iväg för att köpa en tidning, ifall det skulle bli en lång o tråkig natt. Han kommer tillbaka ca 10 minuter senare och då ligger jag och kvider i sängen av smärta. Kl är då ca 21.10 och jag ber sköterskan om något smärtstillande. Varsågod här har du 2 alvedon säger hon då. Tack men jag tror inte det hjälper så bra, säger jag men tar dom ändå eftersom jag måste få något smärtstillande.

Klarade inte smärtan mycket mer så jag bad om att få vad som helst. Sköterskan sa då att vi kan inte ge dig något mer här. Vi får flytta in dig i ett förlossningsrumm för det. Kom till förlossningsrummet ungefär samtidigt som det var byte av barnmorskor/sköterskor så tack o lov slapp jag tanten som varit med oss sedan vi kom in kl 18. Kl är nu ca 21.50 när den nya barnmorskan kommer in för att kolla hur många cm jag är öppen. Oj då får jag till svar. bäst vi börjar göra oss i ordning. Du är full öppen och redo att föda. 22.08 flyger våran son ut i en himla fart. 3680g och 52cm lång.

Min första tanke när allt var klart och vi satt med våran smörgåsbricka med Viktor i famnen: Tack gode gud för att vi inte åkte hem. Då hade han säkert kommit i hemma eller i bilen på väg in igen.

Susanne