Ska Löfven slängas till lejonen?

Partivänstern i maskopi med LO driver partiledningen i riktning mot ett totalförbud. De som inte håller med vänsterkrafterna kastas bildligt talat till lejonen på S-bloggar och på Facebook. De är inga ”riktiga socialdemokrater”.

Vad värre är så tycks det också vara partivänsterns mening att de kvinnor som startar eget i välfärdssektorn inte är riktiga kvinnor då deras företagande ”cementerar en gammal uppdelning”, som kvinnoförbundets ordförande Lena Sommestad sa i TV4-nyheterna.

Logiken var glasklar. Kvinnligt företagande i välfärden är farligt eftersom kvinnor då går från att vara lågbetalt anställda till att bli företagare med låg lönsamhet.

Denna trefaldiga kamp – mot partimedlemmar, mot kvinnors och mot andras välfärdsföretagande – förs inte med argument som hämtats ur den verksamhetsvardag som landets kommuner och landsting känner igen. Dessutom säger vänstern emot sig själv.

Man underkänner kvinnors företagande, eftersom detta är olönsamt, samtidigt som man påstår att vårdens entreprenörer bär ut miljarder från landets äldreboenden till ljusskygga konton i soldränkta skatteparadis.

Verkligheten ser annorlunda ut. Välfärdsföretagen har i snitt cirka två procents vinstuttag i förhållande till eget kapital, som Dagens Samhälle nyligen kunde rapportera om. Vinster återinvesteras, företag byggs upp och vidareutvecklas. Med bättre upphandling och kvalitetskontroll kommer också de som inte håller måttet, och de finns, att försvinna från marknaden.

Detta är ingen nyhet. Kommunal, som är LO:s största förbund med fötterna i Välfärdssverige, vet det. Därför säger man också nej till ett socialdemokratiskt vinstförbud, ty man inser att välfärdsföretagande är bra för medlemmarna. En stor andel av dessa skulle förlora jobbet om ett vinstförbud förverkligades.

Dessutom vet man att medlemmarna far illa av dagens debatt. Den undersköterska som ena veckan säger upp sig från den kommunalt drivna omsorgen och som den andra börjar arbeta på ett äldreboende som drivs av ett välfärdsföretag, löper risken att bli betraktad som illojal och illvillig.

Samma människa, samma yrkesheder, men ”fel” driftsform.

Då är det ”bara att dra”, för att låna ord av S-kommunalrådet Anders Schönström i Malmö.

I dag har partistyrelsen möte. Får vänstern som den vill slängs Löfven likt de första kristna till lejonen. Men det vänstern slåss för är inte välfärden, inte heller partiet, utan för att rädda sitt eget skinn. Det gäller att motverka förändring, och ett nej till ”vinst i välfärden” begränsar partiets förändringsmöjligheter i annan riktning än till vänster.

Socialdemokraterna är inte längre den kraft för förändring av samhället som de en gång varit. Det kanske kan verka paradoxalt men det är i kampen mot välfärden och mot Löfven som vänstern framstår som den svagare parten. Vilket förklarar det höjda tonläget. Kampen om agendan äger rum i ett parti vars inre liv och yttre framtoning präglas av vanmakt.

Denna vanmakt tvingade Mona Sahlin att samarbeta med Vänsterpartiet. Samma öde väntar Löfven.

Det faktum att partivänstern tvingar ut honom på avgrundens brant visar att man varken litar på honom eller hans ”affärsplan”.

I krig och partistrider är allt tillåtet, och LO vet att lära av histo-rien. Det förslag som Stefan Löfven lade fram i veckan, om att välfärdsföretagen ska köra med öppna kassaböcker för att därmed möjliggöra för en engagerad allmänhet att hålla koll på vart pengarna går, har redan avfärdats. Vad kommer en kompromiss att kosta Löfven, om han ska få som han vill?

Hans prestige, hans självständighet och manöverutrymme?

Dagens partistyrelsemöte lär ge en fingervisning om framtiden.Men den organisation som inte drog sig för att förödmjuka Olof Palme drar sig knappast för att göra samma sak med en gammal svetsare.

LO körde över Palme och partiledningen om löntagarfonderna. Om dessa rimmade Kjell-Olof Feldt på ”skit” och ”hit”. Den här gången blir det Magdalena Andersson som får slå i rimlexikonet för att göra dålig poesi av sin besvikelse.

Men konsekvensen blir densamma . Får vänstern som den vill kommer partiet att ledas av människor som inte tror på den politik man tvingas föra.

Vad vinner välfärden på det?