Mikael Hermansson: Inga större överraskningar

Regeringsombildningen var i sak en intern affär för Centerpartiet. Statsminister Fredrik Reinfeldt kunde bara se på när hans regering förändrades. Men oavsett detta lär moderatledaren knappast ha något att invända mot de nya ministrarna.

Varför gör man på detta viset?

Att Lena Ek blir miljöminister beror på två saker: Dels står den 53-åriga EU-parlamentarikern högt i kurs hos Annie Lööf. De båda har mer gemensamt än vad Lööf hade med Maud Olofsson. Dels är Lena Ek en större tungviktare på miljöområdet än Carlgren. Ek var en framstående aktör när EU antog kemidirektivet Reach.

Anna Karin Hatt förlorade partiledarkampen. Nu blir hon minister. Det kommer säkert att gå bra – så länge det går bra för Lööf som partiledare och för centern som parti. Samtidigt gör Lööf en taktiskt riktig manöver när hon lämpar över energifrågorna på Hatt. På så sätt frigör hon sig själv från det praktiska handlaget med ett givet konfliktområde för en centerpartist.

Andreas Carlgren är inte populär hos Lööf?

Svårt att säga. Skulle det handla om personliga motsättningar torde dessa ligga djupare än det som hände när Carlgren agerade torped för att få Annie Lööf att byta uppfattning i FRA-frågan. Men enligt många samstämmiga uppgifter tog Lööf väldigt illa vid sig av pressen från Maud Olofsson via Carlgren. Övriga regeringsledamöter välkomnar säkert att miljöfrågorna företräds av en politisk tuffing som Lena Ek. Hon lär klara debatten bättre, främst med Miljöpartiet.

Slutligen, var det aldrig aktuellt att byta ut Eskil Erlandsson?

Nej. Jordbruksministern sitter säkert i regeringen och i partiet. Han har en alldeles unik maktbas i och med att han är den enda med nävar som fårats av jordbruksarbete. Det hade varit politiskt självmord av Annie Lööf att ge sig på honom så här i början av sin partiledartid.

Tre rödhåriga kvinnor från samma parti i regeringen?

Ja. En ren tillfällighet. Precis samma tillfällighet som att Annie Lööf hade samma klänning idag som när hon valdes till partiledare. Det är livsfarligt att hänga upp sig på det yttre eller på kön och tro att det säger något om vad som nu ska hända med vare sig politiken eller partiet.