Kristdemokraterna i skymundan

Den senaste veckan har KD framställts som höstbudgetens stora förlorare, alliansens övriga som ett hot mot det lilla värdeladdade partiet. Och i dagens debatt kommer andra röster att ännu en gång höras högre och oftare än KD:s. Ty längst ner på talarlistan står finanspolitiske talespersonen Anders Sellström.

När det efter ett par timmars ordväxling är Sellströms tur, har debattlustan för länge sedan avtagit och Anders Borg och Tommy Waidelich gått för att fika. Enda sättet för KD att komma in i debatten är på de övrigas villkor.

Den här gången skulle det inte förvåna om Sällström rentav tar replik på sina alliansvänner för att få vara med i matchen.

Detta att varken synas eller höra s är KD:s största problem. Vilket inte blir bättre av att det som trots allt ändå syns och hörs, många gånger ställer till det än värre.

Som Maria Larssons hantering av fosterbarnen, som mest vållade huvudskakningar. Eller Anneli Enochsons antiislamistiska uttalande vid riksdagens öppnande, som placerade partiet i Sverigedemokraternas närhet. Till den negativa bilden av KD hör också de interna motsättningarna och jakten på Göran Hägglunds partiledarskap. Nu senast när riksdagsledamoten Roland Utbult krävde hans avgång.

KD framstår inför dagens budgetdebatt som ett parti som har svårt med fotfästet. Vilket utgör ett större hot mot partiets fortlevnad än att ett antal profilfrågor strukits ur budgeten.

Visst. Hade exempelvis sänkt skatt för pensionärer funnits med, hade trycket på ledningen minskat något.

Men bara för ett ögonblick.

Eftersom den interna konflikten mer handlar om olika gruppers önskan om makt och inflytande, så skulle knappast ens en större budgetframgång ha förändrat klimatet i partiet.

Då är det naturligtvis också en klen tröst för tigerhjärtan att KD ändå anser sig ha fått budgetgarantier inför framtiden. En kommande fjärde sänkning av pensionärsskatten ska köras igenom i en egen gräddfil. Tidningen Kristdemokraten publicerade förra torsdagen partiets ”spinn” på detta som att ”Skatten på pension ska sänkas på sina egna meriter, inte som en konsekvens av ytterligare jobbskatteavdrag”.

Men frågan är om inte KD vunnit mer på jobbskatteavdraget i sig, än på sina egna förslag? Hur många väljare har partiet lockat av egen kraft, och hur många har man fått för att man tillhör alliansen?

Frågor som kräver svar. Men som knappast hinns med i dag.