I dag drar budgetstormen in
Det stormar kring budgeten och det går en skarp gräns mellan de hårt utsatta länder i Syd- och Centraleuropa som förväntar sig solidaritet i praktisk handling, och de mer välmående i norr som vill skära och omdisponera i budgeten.
Sverige är en av budgethökarna, men i sammanhanget trots allt ”en liten båt på ett stormigt hav”, för att låna en konjunkturmetafor av finansminister Anders Borg.
Vilken är den svåraste punkten på dagens agenda?
– Att komma överens över huvud taget. Striden handlar egentligen mer om hur budgeten ska disponeras, än om kronor och euro. Det cypriotiska kompromissförslaget som lades fram häromveckan beskrevs av utrikesminister Carl Bildt som ett i grunden bakåtblickande förslag. Sverige vill skära i kostnaden för jordbrukspolitiken, och att forskning och gränsöverskridande infrastruktur ska prioriteras högre. Blir det ”bara” en fråga om att skära i budgeten kommer dock utvecklings- och biståndsbudgeten att blöda mest.
Största hindret för en lösning?
– Kortsiktiga nationella hänsyn och inrikes agendor i medlemsländerna. Ta Frankrikes president Hollande, som vet att han får ett litet helvete om han viker en tum från att franska bönder ska få sitt jordbruksstöd. Eller för den delen Spaniens eller Greklands regeringschefer, som vill att de mer solidaländerna ska visa praktisk solidaritet och betala mer. I takt med att demonstrationerna blir aggressivare i Barcelona eller Tessaloniki kommer också röstläget i utspelen vid förhandlingsbordet att höjas.
Vem är den store nejsägaren?
– Storbritanniens premiärminister David Cameron. Han är inklämd mellan sin egen EU-fientliga högerflank och koalitionen med EU-vänliga Liberaldemokraterna. Dessutom flåsar nypopulistiska Labour under Ed Miliband Cameron i hasorna då partiet gjort gemensam sak med EU-fientliga UKIP och Torypartiets EU-motståndare kring förhandlinsdirektiven. Misslyckas han kommer kraven på en brittisk folkomröstning om ett utträde ur unionen att bli omöjliga att hantera.
Hur kommer det sig att Sverige tycks stå så nära Storbritannien i budgetförhandlingarna?
– Just nu trivs Sverige bland EU-skeptikerna. Som nettobetalare till EU och som hyllad europamästare i grenarna stadiga statsfinanser och budgetbrottning menar sig regeringen ha moralisk rätt och politiskt utrymme nog att säga nej till allt från bankunion till just långtidsbudgeten. Vi hotar med veto om budgetförslagen inte gynnar oss, samtidigt som vi i praktiken sänker våra ambitioner att vara aktiva i Europa – om det inte gäller att bevara vår avgiftsrabatt.
Tar de övriga regeringscheferna Sveriges och statsministerns krav och hot på allvar?
– Man vet att Sverige aldrig på egen hand går emot en färdigförhandlad budget som Tyskland och Frankrike är överens om, oavsett om de svenska kraven blivit tillgodosedda eller ej. Den ställningen har inte Fredrik Reinfeldt, trots att han är en av de mer erfarna regeringscheferna i ministerrådet.
Så vad händer i dag?
– Någon form av kompromiss blir det och Fredrik Reinfeldt kommer vackert att få betala. Regeringscheferna vågar i rådande läge inte låta förhandlingarna låsa sig helt. Och man kan inte skära för mycket eftersom EU-parlamentet måste godkänna budgeten, och detta folkvalda organ har högst ambitioner av alla. Räkna med en lösning som gör alla lagom missnöjda.
Men vad händer med EU?
– Att döma av utgångspositionerna inför dagens förhandlingar är unionens väl och ve av underordnad betydelse. Sår man Europarädsla på det här sättet får man snart skörda missnöjesstorm.
