Budgeten vittnar främst om hur våra folkvalda företrädare ser på sina möjligheter att styra framtiden.

Kanske var det ändå mest en tillfällighet att Tidningarnas Telegrambyrå, TT, bara några minuter efter det att finansminister Anders Borg inlett sin budgetpresskonferens på tisdagsförmiddagen, meddelande att man inte avsåg att skicka ut en planerad text om barkbröd.

Oavsett vilket, ännu är det inte dags att blanda bark i brödet. Ty även om förutsättningarna för höstbudgeten snabbt förändrades under sommaren, och även om Europa och världen hukar under skuldbördor, så står Sverige och statens finanser stadigt i ”skuldstormen”. Om detta är alla överens. Det är om vad framtiden kräver som man har olika syn.

Därför var det andra bilder som Anders Borg hellre ville mana fram, och helst i varje kommentar, ur varje sifferkolumn. Han är duktig på att med bred pensel måla fram att det nu är det ansvar som gäller, att skapa trygghet och barriärer mot en osäker omvärld. Men inte att ta i så att budgetens livrem och hängslen brister.

Oppositionspartiernas motbilder syftar däremot till att visa att regeringens bedömning är för optimistisk, att satsningar görs på fel områden eller med alldeles för lite pengar. Men man gör det i många fall utan att presentera konkreta alternativ.

Vinnare och förlorare i budgetdebatten blir därmed inte en fråga om kronor och ören, utan ytterst en fråga om förtroende.

”Finanspolitiska prognosmakare har det svårare än meteorologer”, som finansministern sa när han förklarade hur säker han var på sin sak.

Trots regnmolnen argumenterar Anders Borg med den auktoritet som ett omfattande förtroendekapital ger, nu senast manifesterad av opinionsföretaget Demoskop. I den mätningen är avståndet mellan honom och Tommy Waidelich, Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson, lika långt som avståndet mellan Champions League och gärsgårdsserien.

Likafullt kan det otänkbara hända. Det kan rentav bli värre än vad både Borg och Waidelich förutspår.

Det finns inga kolumner för ”förtroende” och ”ansvarstagande” i budgeten. Däremot går det alldeles utmärkt att mäta tillståndet i ekonomin genom att se till tillväxtkurvor samt varsel- och arbetslöshetsstatistik.

Förändras dessa märkbart till det sämre under budgetåret kan förtroendet snabbt försvinna, trots ”barriärer mot skuldstormen”.