Hermansson: Kris? Nej, inte ännu!

Vi vet hur det gick. När finanskrisen och lågkonjunkturen 2008 skakade såväl Sverige som övriga världen, klarade sig Sjuhärad bättre än genomsnittet.

Ändå rådde det katastrofstämning och valutavinter, trots att statistiken pekade på motsatsen. Ty läget var långt bättre än kriskramare och hotmäklare påstod. Varslen var relativt få, arbetslösheten ökade visserligen, men aldrig till de nivåer som larmrapporterna befarade.

Läget idag liknar 2008. Ordet kris förekommer allt oftare. Men även den här gången ser situationen lite annorlunda ut – om man läser det finstilta.

Vare sig industri, tjänstesektor eller handeln har börjat varsla i någon nämnvärd utsträckning. Arbetsmarknaden i Sjuhärad är lugnare än på länge. Arbetslösheten de senaste sex månaderna har legat mer eller mindre konstant på cirka 6,2 procent i Borås. Den sjunker långsamt, om än snabbare i andra Sjuhäradskommuner.

Samtidigt är arbetsmarknadsstatistik och varselkurvor mått på det som varit. Dagens situation blir synlig först längre fram.Men vad vi vet sedan tidigare kriser är att en tilltagande kriststämning i sig föder och göder nya kriser.

Just nu är oron en tillväxtbransch.

Redan i våras var den internationella skuldkrisen ett faktum, och rapporterna talade om att svallvågorna snart skulle nå in över Sverige. Men i ljuset av en rekordartad tillväxt ledde dessa inte till att det ekonomiska självförtroendet sjönk.

Så sent som i juni skrev Arbetsförmedlingens prognosmakare att ”Den svenska ekonomin har återhämtat sig starkt efter finanskris och lågkonjunktur. Mycket talar för att tillväxten fortsätter att vara hög även under 2011 och 2012. Arbetsmarknaden återhämtar sig snabbare än vad de flesta bedömare trodde för ett år sedan.”

Sen vände det. I augusti ställde sig finansminister Anders Borg på budgetbromsen. Det var först då som den europeiska skuldkrisen blev en svensk angelägenhet på allvar. Regeringen såg det som sin plikt att ”ta höjd” inför kommande osäkra tider, samtidigt som man strök de budgetförslag som var allt för kontroversiella för oppositionen i riksdagen.

Denna Borgs övning i konsten att bära både budgethängslen och utgiftslivrem, vittnade om ansvar och lovade trygg förvaltning. Men den förstärkte samtidigt förloppet, ty krisens mekanismer gör att oro läggs till oro, utan att fråga om det är rimligt att göra så.

Sedan blev det dags för Sjuhärads kommuner att räkna hem sina verksamheter inför nästa år. Men med den växande känslan av utsatthet blev det allt svårare att göra åtskillnad mellan hoten.

Avståndet från Greklands bankrutt, via Borgs budgetbesked, till hotet byskolans nedläggning, minskade drastiskt.

Men det stora problemet i Sjuhärad är inte konjunkturen, eller ens skuldkrisen. Arbetsmarknadsutsikterna har inte heller de förändrats märkbart, och det är glest mellan varslen.

Kommunernas kris – nu senast är det skattehöjning på förslag i Mark – handlar istället om strukturer. Det kostar helt enkelt för mycket att tillhandahålla kommunal service i små enheter. Kommuner med litet och geografiskt koncentrerat utbud, och med skattebetalare som har högre inkomster och som därmed betalar mer i skatt, klarar sig bättre.

Detta dilemma är mer påtagligt och konkret ett större problem än skuldkrisen och konjunkturkrampen.

Varsel- och arbetsmarknadsstatistiken talar ett annat språk. Så gör även de svenska hushållens ekonomi. Handels Utredningsinstitut, HUI, flaggar för att vi aldrig förr haft så mycket pengar tillgängliga som nu, vilket gör attde ändå vågar skriva att ”Förutsättningen för en fröjdefull jul är god” – om det inte vore för oron.

Årets bästa julklapp är trots allt kanske inte den hemkörda matkassen, utan lite optimism.