Hermansson: Dags för Juholt att säga förlåt i Sjuhärad

Det finns ett växande missnöje med det inbördeskrig som rasar inom partiet. De senaste veckorna har flera medlemmar, gräsrötter, hört av sig till BT och klagat över att drevet mot Håkan Juholt fortsätter.

På måndag får han träffa partivännerna, de som gillar honom och de som har så mycket respekt för den som står i partiets front att de aldrig skulle uttala ett ont ord om hur hon eller han sköter sitt jobb.

Oavsett om det blir i Borås eller i Skene som Juholt får ödmjuka sig inför medlemmarna, kommer de som lyssnar att be honom om att sluta be om ursäkt, och istället göra sitt jobb.

Här är drevet för Juholt, inte mot honom.

Men bara för att Håkan Juholt har vänner i Sjuhärad lär drevet inte upphöra. Ty det mesta av det som sägs om Håkan Juholts person och partiledarskap kommer inifrån partiet. Och media kan lugnt titta på.

Som när förre ekonomisk-politiske talespersonen Thomas Östros gav i Agenda i söndags igen för den enda ros han av fick av Håkan Juholt på extrakongressen. ”Förslagen flyger lite åt olika håll och utan struktur: Nu är det tid för struktur och eftertanke”, sa Östros och såg minst lika seriöst bekymrad ut som när han blev av med jobbet.

Innan dess var det kommunalrådet Anders Johansson i Sigtuna som fick ett utbrott efter det att Juholt gjort en blek figur i Ekots lördagsintervju häromhelgen. I ett SMS som läckte ut, skrev partistyrelsemedlemmen Johansson: ”Det är så jävla illa. Vår ordf MÅSTE kunna ge TYDLIGA och SAMMA besked om välfärd/vinst oberoende vilken situation han är i, annars missar vi även detta gyllene läge.”

I går var det Mona Sahlins tur. I en tidningsintervju kallade hon Håkan Juholt – utan att nämna hans namn – för ”gamängpolitiker”. Hon oroade sig också för att partiet löper risk att under Juholts ledarskap göra samma misstag som det danska systerpartiet gjort, och anpassa sin politik till de främlingsfientliga krafterna. Detta senare med hänvisning till Ilmar Reepalus förslag om villkorade medborgarskap.

Med sådana fiender behövs partivänner. Men inga vänner i världen – eller i Sjuhärad – tycks i dagsläget kunna påverka den stora bilden av Socialdemokraterna som ett parti på defensiven. Den som bygger på de svarta rubrikerna och på opinionsmätningarna, som inte tycks vilja vända uppåt.

Den lilla bilden, den som sällan syns annat än på nära håll, är den som framträder när Håkan Juholt möter partiet ute i landet. Visst, missnöjet hörs ibland. Men tonen håller gradvis på att ändras. Det är i dessa möten som Håkan Juholt förmår övertyga de sina. Dessa möten är därför långt mer hoppfulla om framtiden för partiet.

Den stora och svåra frågan är vad som händer om hans framgångar stannar där. Om det inte räcker med att ha en partiledare som bara övertygar de redan övertygade.

Vad gör Socialdemokraterna då?