Har Sverigedemokraterna koll på vad de sysslar med?

Ty tanken att William Petzäll skulle överleva i riksdagen som politisk vilde är långsökt. Ingen vill ha hans röst, ingen vill kännas vid honom.

Det stora riksdagshuset på Helgeandsholmen kan vara en kall plats.

Det är inte rimligt att tro att en 23-åring med missbruksproblem kommer att må särskilt bra i en sådan miljö, där hans politiska motståndare vänder honom ryggen och hans egna helst av allt vill lyncha honom.

Kanske finns det en och annan individ i det stora huset, som förbarmar sig över honom – oavsett partibeteckning eller missbruk. Men hade han varit en strulande folkpartist eller alkoholberoende vänsterpartist som sprungit ut i det vilda, hade sympatierna garanterat varit fler.

Hur kunde det gå så illa så snabbt? Det är bara drygt ett år sedan Petzäll kom in i riksdagen. 22 år gammal blev han en av de 349 folkvalda som stiftar landets lagar, och ett mer ansvarsfyllt och allvarstyngt uppdrag är svårt att hitta. Som om inte det räckte, att vara riksdagsledamot är också att vara traditionsbärare och personifiera den svenska parlamentarismens historiska betydelse.

En uppgift som Petzäll alldeles uppenbart inte varit vuxen på något sätt.

Vilket är lite märkligt med tanke på att det just är sådana värden som han och Sverigedemokraterna annars säger sig värna.

Vad säger det om ett parti som hellre kallar sig nationalkonservativt än främlingsfientligt, om de representanter man ställer upp framför väljarna inte förmår leva upp till svenska väljares förtroende?

Att man inte har riktig koll på vad man sysslar med?

Så frågan infinner sig: Är det bara Petzälls fel att turerna kring hans riksdagsplats mest liknar en cirkus, eller är det också Sverigedemokraternas?

Oavsett vilket står hans stol i kammaren tom. Enligt uppgift är den dessutom till salu. Petzäll sägs kräva tre miljoner för att sälja sin plats till partiet.

Något som ligger i linje med det första kända citatet av honom från valnatten, när det stod klart att han kommit in i riksdagen: ”Och jag bara går omkring och njuter. Vad tror du? 60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar, ha ha... ”

Provokativt och omdömeslöst. Knappast det sätt som en folkvald förväntas se på sitt uppdrag. Petzälls ingång skiljde sig inte mycket från det som nu tycks bli hans utgång.

Men valnattscitatet handlar också om partiet. Idag vill man inte längre ha med William Petzäll att göra. Men det var Jimmie Åkesson och hans kamrater som i den unge boråsaren såg en politisk kraft som skulle bli en tillgång i riksdagen.

Vad säger allt detta om partiledningens omdöme?