Därför blev det Hägglund - igen!
Varför gör valberedningen så här?
– Av det enkla skälet att Göran Hägglund har störst stöd i partiet. Han är det enda alternativet just nu som kan hålla partiet över fyraprocentsspärren till riksdagen. Så det var nog inget svårare val att göra.
Men varför måste Mats Odell offras?
– Valberedningens ordförande, Cathrine Pålsson-Ahlgren, valde diplomatiskt att säga att han hade agerat ”väldigt tydligt”, när han utmanade Hägglund. Därför var det olämpligt att han fick förnyat förtroende i partistyrelsen och som andre vice ordförande.
Men vad menade hon egentligen?
– Att Odells agerande skadat partiet. Svårare än så var det inte att läsa mellan hennes rader.
Stämmer det då?
– Ja. Utan tvekan. Men det är alldeles för enkelt att säga att det bara Odells agerande som ställt till det. Krafterna bakom honom, en blandning av värdekonservativa och konfessionella grupper som inte gillar Hägglunds försök att fokusera på andra frågor än sådana som traditionellt varit KD:s favoriter.
”Konfessionella grupper”? Kan du vara lite tydligare?
– Jodå. Vi talar om konservativt kristna grupper, en del pingstvänner, en och annan svenskkyrklig lutheran men framförallt individer och grupper ur Livets ord-liknande församlingar. Abortmotståndare, som har svårt för homosexuella och som inte gillar moralisk upplösning i samhället.
Är detta stora grupper?
– Tillräckligt stora för att utgöra en signifikant andel av KD:s medlemsbas. En majoritet av KD:s väljare kommer dock från andra åsiktsgemenskaper. Det är denna motsättning som gör den interna striden så bitter. Ska man forma partiet så att det känns hemtamt för bänkgrannarna i kyrkan, eller så att fler som delar de värden som partiet ger uttryck för hittar rätt valsedel?
Så Göran Hägglund är orättvist behandlad av mörkermän?
– Vänta nu lite. Det är att göra det allt för lätt för sig och bara skylla KD:s kräftgång på partiets kristna arv, och lite billigt att peka finger och kalla en viss sorts församlingsaktiva partimedlemmar för rabiata familjekramare och böghatare. De finns sådana, visst, och de har sina riksdagsledamöter som de sponsrar. Men dagens problem i partiet är till stor del också Hägglunds eget. Hans ledarstil anses inte vara lyssnande och inte heller särskilt demokratiskt i relation till partiet som helhet. Kritiken mot honom handlar om att han är svag inom alliansen och att han inte har förmåga att förankra idéer och politik inom partiet. En kritik som träffar sitt mål med råge är den som tar fasta på att han är kidnappad av ett ”bunkergäng” i Stockholm, och som bara driver sina egna frågor. Sådant stör i ett gammalt folkrörelseparti.
David Lega istället för Mats Odell?
– Första tanken var ? Oj! Lega har varit medlem i partiet i två år, medan Odell ägnat hela sitt liv åt KD. Ett tufft förslag, ett riktigt slag i ansiktet på Odell. Men att byta ut en man som mänskligt att döma inte direkt är en röstmagnet mot en som alldeles uppenbart har helt andra förutsättningar att personifiera KD:s politik, torde vara ett bra val.
Hur slutar KD-striden?
– Med att Göran Hägglund får nytt förtroende av partiet. Men det blir ett villkorat förtroende. Han måste leva upp till det på ett annat sätt än tidigare. Han måste förankra, måste kommunicera, måste säga kristna saker oftare.
Men räcker detta för att klara KD kvar i riksdagen?
– Oklart, mycket oklart. Det kan mycket väl vara så att KD har tappat så mycket i anseende nu att det är kört. Men opinionsmätningar är inte valresultat. Det finns många taktiska alliansanhängare som vet att det blir svårt att vinna valet 2014 om inte KD är med. Det är svårare för Moderaterna att växa lika mycket som förlusten av KD-rösterna skulle innebära.
