Danmark får röd regering

Ironiskt nog gör Socialdemokraterna sitt sämsta val sedan 1906 när partiet tar tillbaka makten från det blå blocket och från Venstre. Med Helle Thorning-Schmidt har partiet gått bakåt i två val i rad. Ändå blir hon historisk.

Tittar man lite närmare på hur de stora väljarströmmarna rört sig så är det uppenbart att detta inte bara är blockbytarnas stora kväll. Vinstmarginalen är liten och de viktigaste förändringarna sker mellan partierna inom respektive block.

Det lilla Enhedslisten, längst ute på vänsterkanten, har en bra röd kväll och Konservative gör ett dåligt blått val. Dansk Folkeparti, som spåddes bli valets stora förlorare, tappar endast en mindre del av sitt väljarstöd. Socialistisk Folkeparti, som gick starkt framåt i opinionsmätningarna, går kraftigt tillbaka. Medan Liberal Alliance går mest fram på den borgerliga sidan. Men Venstre förblir Danmarks största parti.

Radikale Venstre, som egentligen är ett borgerligt parti men som samarbetar med Socialdemokraterna, går starkt framåt. Partiledaren Margarethe Vestager förklarar framgången med att väljarna är trötta på blockpolitiken.

Men det finns även en annan förklaring: Tillräckligt många väljare vill bromsa vänstervågen.

Därför går Radikale framåt, vilket är något som Helle Thorning-Schmidt säkert är mycket tacksam för. För mycket vänsterdominans och det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla tillbaka kraven på en liberalisering av den strama invandringspolitiken. Dansk Folkeparti och partiledaren Pia Kjærsgaard tappar nu visserligen mycket av sitt direkta inflytande över dagspolitiken i folketingen, i och med att den borgerliga regeringen inte överlever. Men i och med att Socialdemokraterna har tagit över det mesta av partiets politik, inte minst när det gäller den förhatliga 24-årsregeln som man inte vill avskaffa, så lever hennes politik vidare.

Framgångarna till vänster och till höger inom det röda blocket tvingar fram kompromisser. Men Helle Thorning-Schmidts tvingas ändå ligga kvar i närheten av Dansk Folkepartis invandringspolitiska linje, ty annars är risken överhängande att fler av dagens socialdemokratiska väljare snabbt blir nya Kjærsgaard-anhängare.

Det låter som om Helle Thorning-Schmidt har fått lite att tänka på, som är mer problematiskt än den svaga övervikten i mandat. Ty plötsligt har den fråga som bara för 24 timmar sedan ansågs vara borförd ur valrörelsen – invandringsfrågan – gjort sitt återinträde i den nya maktens mitt.

Det är därmed som upplagt för att förhandlingarna mellan de nya regeringspartierna redan första dagen kan bli heta, svåra och ödesdigra. Det blir inte bättre av att Enhedslistens Johanne Schmidt-Nielsen redan på valnatten tog heder och ära av Radikales arbetsmarknads- och finanspolitik, och beklagade sig över att de röda partierna inte fått majoritet på egen hand, och lovade att man nu skulle jaga Socialdemokraterna åt vänster.

Tom retorik inför de lyckorusiga valarbetarna? Eller var det så att Enhedslisten visade sitt rätta ansikte?

Oavsett vilket: Låser det sig så svårt redan på valnatten, lär nyvalet inte vara långt borta.