Dags att be Rut om mer hjälp

Arbetslösheten är det allt annat överskuggande problemet just nu. Men därför gäller det att se verkligheten i vitögat; det är arbetslöshetens struktur, inte antalet arbetslösa i olika mätningar, som skrämmer.

Ty mätningar kan variera och förvilla, inte minst när det gäller ungdomsarbetslösheten. Billigt trixande med procentsatser har en tendens att skymma allvaret – att samhället håller på att klyvas mellan dem som har någon form av jobb, och de som i allt högre utsträckning löper risk att aldrig komma in på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens senaste prognos för 2012–2014 ger en skrämmande bild av ”den bistra verkligheten”. De senaste tio åren har över 300.000 jobb ”uppgraderats” till att förutsätta akademisk utbildning. Andelen sysselsatta inom yrken med lägre utbildningskrav har minskat med över 25 procent under samma period. Samtidigt har andelen arbetssökande i utsatta grupper mer än fördubblats.

Lågutbildade, oavsett om de är födda i Sverige eller utanför Europas gränser, och funktionshindrade ligger allra sämst till på en arbetsmarknad där till och med en sådan sak som att steka hamburgare numera tycks förutsätta gymnasiekompetens.

Vad måste göras? När Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors härom veckan intervjuades av SVT:s Agenda om situationen på arbetsmarknaden, svarade han att strukturen på arbetslösheten nu motiverar en omfattande satsning på så kallade enkla jobb.

Många unga, invandrare och funktionshindrade må sakna utbildning, men det är inte samma sak som att de inte skulle förmå eller inte vilja jobba och göra en insats. Det gäller att matcha dessa mot det skriande behov som finns, inte minst i landets kommuner där välfärden börjar gå på knäna.

Strannefors eget förslag är därför att utveckla Rut-avdraget.

Vad kan Rut göra i hemvården för att sätta guldkant på tillvaron för många äldre, och bidra med den livskvalitetshöjning som ofta efterfrågas när den frusna lunchen hamnat i micron och personalen rusat vidare?

Borde det inte gå att konstruera en lösning som gör att Rut – eller Rutger, för balansens skull – kan ge tid till den närhet och förtrolighet som ett ökande antal barn per akademiskt utbildad pedagog omöjliggör?

Och visst, rutreformen riktar sig till enskilda, till hushåll – inte kommuner. Men i en tid då det saknas enkla jobb att matcha mot människor som inte kan ta mer avancerade får man inte vara knusslig.

Tänk därför kreativt och anpassa politiken, Reinfeldt och Borg.

Låt Rut göra jobbet!

Det är givet att det är alliansregeringen som i det här läget har ansvaret. De har makten.

Men att tro som Magdalena Anderssons parti gör är märkligt, att en fördubblad arbetsgivaravgift för unga utsatta skulle göra det lättare att för dem att få ett jobb.

Och att i ett läge där det står tomma platser på alla högskolor, inte minst inom lärarutbildningen, ändå hävda att fler platser skulle överbrygga dagens kluvna arbetsmarknad, det är helt enkelt inte trovärdigt.

I alla fall inte om man säger sig att sätta jobben främst och ta arbetslöshetens strukturproblem på allvar.