Bättre nav är helt nödvändigt

Vilket är naturligt, inte minst av historiska skäl. Cykeln är en del av såväl den danska som den holländska självbilden.

Ska man försvara knallemetropolen något, så medför stadens topografiska förutsättningar i sig att cykelkulturen har en brant uppförsbacke framför sig. Borås är av naturliga skäl inte den mest lättcyklade staden i världen.

Men med den reservationen gjord, och med all annan ödmjukhet inräknad, så är det uppenbart att det finns mer som hindrar framkomligheten på två hjul. Inte minst är trafikmiljön ett problem

Biltrafiken är en sak. Det gäller givetvis att se till att två hjul och fyra kan röra sig på ett smidigt och säkert sätt i närheten av varandra. De cykelleder som finns idag är visserligen bristfälligt skyltade här och var, och många gånger ologiskt dragna. Att blanda samman cykelbanor och busshållplatser på platser där cykelvägen inbjuder till störtloppsfarter, som exempelvis längs Alingsåsvägen, gör det inte bättre.

Men trängseln i Boråstrafiken handlar om mer än så. Dels finns fotgängarna som ett många gånger irrationellt inslag i gatubilden, dels finns den ofta påvisade dåliga trafikmoralen att ta hänsyn till.

Hur ska Kenth Johanssons, regeringens cykelutredare, förslag att cyklister ska få förkörsrätt kunna få genomslag i Borås, när fotgängarna inte kan vara säkra på att bilisterna ens stannar för rött ljus, än mindre lämnar företräde vid övergångsställen?

Moralen i sig är viktig, men viktigare är trafikplaneringen som helhet. Dålig trafikmiljö leder till dålig trafikmoral. Det måste vara lätt att göra rätt.

Det så kallade navet i cykelnätet underlättar inte framkomligheten. Men eftersom detta nav också sammanfaller med andra svåra trafikmiljösynder i Borås, blir det uppenbart att cyklisternas framkomlighet inte är en enskild fråga, utan en integrerad del av huvudproblemet – kollektivtrafikens centrum.

Jan-Åke Claesson på gatukontoret pekar ut navet som Södra torget, Sandwalls plats och korsningen Kungsleden/Åsbogatan. Han kunde också ha lagt till Resecentrum och bilden hade klarnat ytterligare. Det är alldeles uppenbart att dagens uppdelning mellan två centrer för kollektivtrafiken leder till trängsel, svårframkomlighet och ökad osäkerhet för såväl fotgängare, bilister som cyklister. För att inte tala om vad det innebär av förvirring för alla som reser kollektivt.

Borås vill bli en av landets bästa cykelstäder. Det är givetvis en god tanke och ett ambitiöst åtagande. Men för att lyckas med detta måste staden bli bättre på kollektivtrafik.

Om ambitionen samtidigt är att förtäta staden i centrum, och ha som mål att ytterligare 4?000–5?000 människor ska bosätta sig där, måste stadens trafikplanerare och politiker hitta en lösning som gör centrum fritt och framkomligt. Och vill man prioritera cykeln måste man nog börja med att hitta andra vägar för kollektivtrafiken.

I det läget torde det vara logiskt att göra området kring Resecentrum till ett nav. Och visst, kanske måste man mala ner Krokshallsberget för att klara ett sådant projekt. Det blir i så fall en grannlaga uppgift för politikerna att argumentera för kollektivtrafikens bästa och mot ett bevarande av ett landmärke som idag är i vägen.

Oavsett om man lyckas med detta eller ej, så kan dagens trafikmiljö knappast förenas med ambitionerna om att ge cykeln företräde.